Libanons premiärminister Saad al-Hariri avgick i tisdags. ”Jag har nått vägs ände”, säger han i ett tal till nationen. Beskedet om att al-Hariri kastar in handduken kom efter två veckor av omfattande regeringskritiska gatuprotester.
al-Hariri sa i det tv-sända talet att landets säkerhet är viktigare än vem som innehar en specifik post.
Att premiärministern lämnar in sin avskedsbegäran kommer inte att falla i god jord hos den mäktiga shiamuslimska rörelsen Hizbollah. Ledaren Hassan Nasrallah har sagt att han är emot att al-Hariri lämnar sin post.
”Bemöt befolkningen”
Frankrikes utrikesminister Jean-Yves Le Drian uppmanade i ett tal i parlamentet de styrande i Beirut att säkerställa den politiska stabiliteten och enigheten i Libanon.
– Libanon är i behov av att alla politiska ledare förbinder sig att rannsaka sig själva och se till att de bemöter befolkningen, sa Le Drian.
Även Tysklands utrikesminister Heiko Maas uttryckte oro för att al-Hariris avgång kan destabilisera landet.
– Den vidare utvecklingen i Libanon är av avgörande betydelse för oss, och för hela regionen, sa han.
Ekonomisk kris
Protester har sedan den 17 augusti skakat Libanon, ett land som befinner sig i en djup ekonomisk kris. Banker var på tisdagen stängda för tionde dagen i rad, så även skolor och företag.
På tisdagen rev motdemonstranter ner tält vid en plats i centrala Beirut där regeringskritiska demonstranter har slagit läger. TV-bilder visade tält som sattes i brand. Enligt vittnesuppgifter avfyrade säkerhetsstyrkor tårgas. De som gick till attack uppges ha ropat slagord kopplade till den shiitiska gruppen Amal och Hizbollah.
Premiärministern försökte lugna de regeringskritiska demonstranterna genom ett knippe reformer som ska minska korruptionen och lyfta ekonomin.
Libanons politik
Libanon är en sekulär republik där olika religiösa grupper delar på makten enligt ett bestämt mönster, bland annat ska presidenten vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim.
Enligt författningen ska parlamentsval hållas vart fjärde år. Men mellan 2009 och 2018 hölls inga val på grund av politiska problem. Det tog också ända fram till årsskiftet innan en regering var på plats efter valet i maj i fjol.
Rösträttsåldern är 21 år. Militärer får inte rösta.
Parlamentets 128 medlemmar stiftar landets lagar.
Vart sjätte år väljer parlamentet president. För att bli vald krävs två tredjedelar av parlamentsledamöternas röster. Om det inte lyckas hålls en andra valomgång där det räcker med enkel majoritet, det vill säga minst 50 procent av rösterna.
Presidenten utser premiärministern i samråd med parlamentet. Premiärministern utser i sin tur sin regering i samråd med presidenten.
Presidenten är formellt landets överbefälhavare, men regeringen kontrollerar militären.
Den politiska splittringen i Libanon har alltid varit stor och regeringsmakten bygger på en balans mellan landets största religiösa grupper: sunnimuslimer, shiamuslimer, kristna och druser.
Källa: UI/Landguiden
