Efter ett tiotal aktiviteter under knappt två år, med tema som odling och lokal mat, försörjer sig Cora Karlsson i dag på halvtid som odlare av mikrogrönsaker. Hon levererar till restauranger runt om i Norrbotten och planerar att utveckla sitt koncept.

– Just nu håller jag på att kika på om den här produkten kan vara något även för privatkunden och hur jag ska paketerar och sälja den då. I mitt koncept där jag säljer till restauranger har jag helt skippat förpackningarna, berättar hon.

Odlingen sker i en gammal fraktcontainer som hon gjort om till växthus och det handlar alltså om skott av en massa olika växter som får växa några veckor innan de levereras till restaurangen.

– Jag odlar bland annat rädisa, senap, krasse och broccoli, som är min personliga favorit.

Livsmedel och matsvinn

Projektet som Cora Karlsson drivit har gått under namnet Renodlat, och är nominerat till Landsbygdsnätverkets Ullbaggepris i kategorin ”Nya affärsmöjligheter i landsbygder”. 

– Mat ligger mig varmt om hjärtat, och jag ville få människor att tänka efter lite djupare och börja prata om varifrån maten kommer. 

Hon ville därför inte bara föreläsa utan ville koppla ihop teori med praktik. 

– Utifrån det tänket skapade jag en massa odlingsaktiviteter av olika slag, för att få folk att sätta händerna i jorden, och det handlade också om hönseri och äggproduktion.

Cora Karlsson ville också få med kommunen i en diskussion runt livsmedelsproduktion och ville jobba med butiker kring matsvinn. 

– Nu i efterhand inser jag hur otroligt ambitiöst och stort projektet varit, säger hon.

Aktiviteterna har fått ett jättebra mottagande, berättar hon, med väldigt många deltagare.

– I princip är det ingen som har ifrågasatt mig, vilket är konstigt när man bor i en gruvkommun här uppe där mycket handlar om industri och maskiner. Så jag har förstått att det ändå finns i folks medvetande och att man önskar något mer och något annat.

Hon fick också kommunen att ändra regelverket för att underlätta för privatpersoner som vill hålla höns och fick kommunen att börja arbeta med en lokal livsmedelsstrategi.

– Jag kan tycka att det egentligen är väldigt små förändringar som har skett i ett större perspektiv, men det har ändå skapat en debatt och har satt saker i rullning.

Ville stanna i Gällivare

Bakgrunden är att Cora Karlsson under många år intresserat sig för miljöfrågor och förändrade sitt eget liv på alla sätt hon kunde, men kände till slut att det inte räckte.

– Jag ville spendera tid och energi på att göra något mer än bara personliga förändringar.

Att komma fram till vad hon skulle göra var dock en lång process. 

– Jag insåg snabbt att jag behövde bli kvar här i Gällivare, för jag har familj och barn här. Och i efterhand tycker jag att det var bra, för alla behöver gräva där de står och förändringen behöver ske på så många plan och på så många ställen.

Hon ville också jobba mer praktiskt eftersom hon arbetat bakom ett skrivbord i många år, bland annat med event- och projektledning, med miljöfrågor och kvalitetsledning på olika företag och kommunen.

Valet föll på matsektorn som är ett av de områden, förutom transporter och avskogning, som har störst påverkan på planeten.

Viktigt med förebilder

Det finns inga lantbrukare i Gällivare och i stort sett inga livsmedelsproducenter, förutom en vattenproducent som tappar upp vatten från en kallkälla, och en viss del primärproduktion i form av renkött och fisk.

– Jag tycker det är synd, för jag ser potentialen, och ännu mer i framtiden med tanke på hur klimatet förändras.

Cora Karlsson ser också att de stora resurser som finns i lokalsamhället innebär en stor möjlighet.

– Om vi tänker på att man ventilerar ut värme från gruvorter till exempel, det skulle vi kunna ta vara på för odling. Visst, det kanske är tufft att vara producerande bonde här uppe, även om det absolut går, men vi kan behöva titta på nya former, försöka kroka arm och dra nytta av varandra.

Hon lyfter också betydelsen av förebilder, framförallt för barn och unga, och att det ska finnas en representation för matproduktion i kommunen. Att det inte bara handlar om truckar och lastbilar utan att man ser att man kan vara något annat, som grönsaksodlare.

”Det tar otroligt mycket tid”

Det har funnits en del utmaningar längs vägen när det gäller finansieringen av projektet.

– Om man ska gå projektvägen – vilket man ofta behöver göra då det handlar om utveckling – så ska man vara medveten om att det tar otroligt mycket tid, både före och efter. Totalt har det gått fem år av mitt liv men genomförandeperioden har varit 21 månader, alltså den aktiva fasen när jag har jobbat med människor.

Det kan också vara väldigt tungt administrativt. 

– Det är jättebra att det finns medel att söka, men det är inte anpassat för den lilla personen eller företagaren, säger Cora Karlsson.

För hennes del har det inneburit stora förändringar.

– Dels måste man kunna visa att man har råd att genomföra ett projekt innan man får söka pengar. Sedan var jag tvungen att lämna mitt hus för att jag inte fick några medel, då Jordbruksverket var sena med sin handläggning. 

Innan första utbetalningen kom hade ett år hunnit passera. 

– Jag vill inte skrämma folk, men det är den tråkiga baksidan när det kommer till projektmedel. I övrigt tänker jag att har man bara struktur och lite jävlar anamma så är det bara att köra. 

Nu i efterhand tänker hon att det underlättar att alliera sig med andra och berätta vad man vill göra – och varför. 

– Att få med sig folk på tåget och bygga upp stöd runt omkring.

Vill inspirera andra

Förutom att utvidga sin containerodling och kunna erbjuda mikrogrönsaker till fler, vill Cora Karlsson framöver utveckla konceptet för att fler på landsbygden ska kunna göra som hon, producera grönt i den kommun där de bor.

– Jag odlar inte för att bli störst och tjäna mest pengar utan  för att jag vill inspirera fler till att bli producenter. Det är viktigt med det större tänket, vi ska inte importera allting utan behöver kunna försörja oss själva.

Nomineringen till Ullbaggepriset ser hon som ytterligare en chans att få prata om Renodlat – och framförallt om varför. 

– Jag har inte haft möjlighet att kommunicerar så mycket som jag skulle ha velat. Detta ger mig en chans att både titta tillbaka och krama ut lite mer ur det hela.

Vinnarna i de olika kategorierna ska utses på en gala i Åre i mitten av november och Cora Karlsson säger att nomineringen också har gjort att hon fått upp ögonen för vad andra har gjort.

– Det ska bli väldigt roligt att vara i ett sammanhang bland andra nominerade, och att träffa de andra och inspireras.