Hur hänger maskulinitet ihop med klimatfrågor? 

– Klimatfrågan är inte bara ett naturfenomen utan ett samhällsfenomen som  inte bara handlar om utsläpp utan också om normer, levnadsmönster och kön. Man kan se skillnader i både mäns och kvinnors levnadsmönster och hur våra val får olika effekter på miljön. Det är lätt att klimatfrågan blir en fråga för biologer eller miljövetare. Men vi kan inte bara jobba med miljö i stuprör utan det måste in i alla verksamheter. Jämställdhet och miljöfrågan måste integreras.

Varför ligger fokus just på maskulinitet?

– Konferenserna har hållits sedan 2010 och temat har alltid varit maskulinitet i relation till teman som makt, våld, sexualitet, föräldraskap och förra året kriminalitet. I år kom vi fram till att klimatförändringarna var ett hett ämne och ville testa det perspektivet.

Ett seminarium hade rubriken: ”Är alla män klimatförnekare? Maskuliniter i klimatkrisens tid”.  Bryr sig män generellt mindre om klimatförändringarna? 

– Nej, inte rent generellt. Men forskning visar att män och kvinnor gör olika avtryck på miljön, vilket hänger ihop med traditionella föreställningar om kön och stereotypa könsstrukturer. Forskaren som pratade om det här, Martin Hultman, har kommit fram till att män påverkar klimatet mer än vad kvinnor gör, bland annat genom att de reser mer och äter mer kött. I sin forskning har han även sett en koppling mellan konservatism, främlingsfientlighet och klimatförnekelse.

Vilka deltog på konferensen? 

– Det var ganska blandat, kvinnor och män med olika funktioner mestadels i Örebro men även utanför länet. Vi hade cirka 100 deltagare, många av dem arbetar med hållbarhetsfrågor på olika sätt – miljöstrateger och miljösamordnare, men även till exempel jämställdhetsstrateger.

Utmynnade konferensen i något konkret?

– Förhoppningsvis i nya kunskaper och nyväckt intresse hos dem som var där. Kanske också nya tankar kring kopplingen till klimat och att inte tänka i stuprör.