Under de senaste 20 åren har det argentinska jordbruket nästan helt satsat på genmodifierade grödor. I dag täcker dessa odlingar runt 25 miljoner hektar i landet, vilket motsvarar tre fjärdedelar av åkermarkerna. I stort sett alla odlingar av de två främsta grödorna – majs och soja – är genmodifierade, och det gäller också den mesta av bomullen.

Men det finns också alternativ, och ett av dessa drivs av det unga paret Leandro Ladrú och Malena Vecellio, som valt att satsa på ekologiska produkter.

– Vår filosofi bygger på två principer: nolltolerans mot bekämpningsmedel och chefer, säger Leandro Ladrú, medan han plockar ihop tomater och morötter till en av sina kunder vid deras marknadsplats i den argentinska huvudstaden Buenos Aires.

Varje lördag åker de hit till Galpón de la Mutual Sentimiento för att sälja sina ekogrönsaker. Det är en marknad som samlar småbönder och organisationer som producerar och säljer produkter som odlats med ekologiska metoder.

Kraftig ökning av kemikalier

Samtidigt har det industriella jordbruket vuxit sig allt starkare i Argentina och i slutet av förra året godkändes kommersiella odlingar av ytterligare en genmodifierad produkt – potatis som är resistent mot PVY-virus.

Satsningen på genmodifierade grödor hänger även samman med en omfattande användning av kemiska bekämpningsmedel – och mellan 2003 och 2012, som var det sista året som statistiken publicerades, ökade användningen av bekämpnings- och gödningsmedel med hela 850 procent i landet.

– I vårt område går de flesta småbönderna runt med en ryggsäck full med kemikalier som de sprutar på sina grönsaker. Men vi vill göra något annat – och låta grönsakerna växa i sin egen takt, säger Malena Vecellio till IPS.

Paret har sina odlingar i Florencio Varela, som ligger några mil söder om Buenos Aires i ett av jättestadens fattigaste områden. De började sälja sina grönsaker på marknaden för fyra år sedan, och till en början reste de hit med sina ryggsäckar fyllda av grönsaker och frukt. Sedan dess har verksamheten växt och numera säljer de även produkter som odlats av grannar som också har börjat med ekoodlingar.

Många småskaliga jordbruk

Jordbruksindustrin har med tiden blivit allt viktigare för den argentinska ekonomin och står i dag bakom en femtedel av landets bruttonationalprodukt. Under första halvåret förra året stod exporten av sojabönor och majs bakom en tredjedel av landets totala exportintäkter.

Också de flesta småbönder använder sig av kemiska produkter – och deras produktion är ovärderlig för befolkningens tillgång till mat. Dessa småbönder skulle samtidigt kunna få en avgörande roll för utvecklingen av ett mer hållbart jordbruk och en mer ansvarstagande konsumtion av mat.

En tidigare undersökning har visat att det finns en kvarts miljon familjejordbruk i landet och att dessa producerar närmare 40 procent av de grönsaker som konsumeras av landets 44 miljoner invånare – samtidigt som dessa jordbruk sysselsätter närmare fem miljoner människor.

Men landets småbönder ställs också inför mycket svåra hinder eftersom de både har svårt att få tillgång till odlingsmarker och de krediter de behöver för att kunna utveckla sina jordbruk.

Kritik i FN-rapport

Hilal Elver, som är FN:s särskilda rapportör om rätten till mat, besökte Argentina i september förra året. I samband med det slog hon fast att den politik som bedrivs i Argentina under den borgerliga presidenten Mauricio Macri, inte tycks gynna landets småbönder. Hon skrev i en rapport att företrädare för landets jordbruksdepartement är inriktade på att ge fortsatt stöd till de industriella jordbruken, medan satsningar på familjejordbruken i stället har skurits ner.

FN-experten uppmanade samtidigt regeringen att skapa en bättre balans mellan det industriella och mer småskaliga jordbruket, eftersom ”det är det enda sättet att kunna skapa en hållbar och rättvis lösning för det argentinska folket”.

"Vi plockar allt för hand"

Enrique García är en annan av försäljarna vid ekomarknaden i Buenos Aires. Han har kommit hit med sina grönsaker från sin gård som ligger fyra mil utanför huvudstaden.

– Jag och min bror odlar och delar på ungefär fyra hektar mark och alla som arbetar där är släkt med varandra, berättar han samtidigt som han visar upp en salladslök vars stam är flera gånger tjockare än de man vanligen hittar i grönsaksdiskarna.

– Vi plockar allt för hand. Det kräver mycket arbete och stort tålamod. En broccoli som odlas med kemiska hjälpmedel mognar på en månad medan våra behöver fler månader för att växa färdigt. Men vi vet att det är värt att vänta på, säger Enrique García.