I dag vet de flesta att användningen av fossila bränslen måste fasas ut för att vi ska nå klimatmålen. Stora utsläpp från enskilda industrier står för nästan hälften av Sveriges koldioxidutsläpp och 37 procent av alla växthusgasutsläpp. För att nå målet om ett fossilfritt samhälle krävs en enorm omställning, där vi även måste titta på hur vi kan ta bort en del av den koldioxid vi redan släppt ut.

Ett sätt som ger flera positiva bieffekter är biokol. Under senare år har intresset för att tillföra biokol till odlingsjord ökat. Fördelen med att binda kol i marken är att vi minskar mängden koldioxid i atmosfären, vilket minskar den globala uppvärmningen.

Den första större svenska biokolanläggningen anlades 2017 i Högdalen i ett samarbete mellan Stockholm Exergi (tidigare Fortum värme) och kommunen. Där omvandlas trädgårdsavfall till biokol, som sedan grävs ned i stadens växtbäddar som jordförbättring. Denna satsning har fått flera efterföljare, bland annat i Skåne, där företaget Skånefrö med hjälp av bidrag från Klimatklivet har investerat i en anläggning där de gör biokol av restprodukter från sin verksamhet. I tester har de där sett att skördarna ökade kraftigt när biokol blandades in i odlingsjorden, enligt branschtidningen Bioenergi.

Förra året rapporterade SVT att det planeras en betydligt större biokolanläggning i Brista i Sigtuna som väntas vara klar 2021. 

– Målet är att koldioxidutsläppen i luften ska minska lika mycket som om 8 000 bilar försvann från Stockholms gator varje år, säger Kåre Gustafsson, som är projektledare på Stockholm Exergi till SVT.

Arbetstillfällen i Västerbotten

I slutet av 2018 beviljade regeringens klimatsatsning Klimatklivet stöd till tolv biokolanläggningar runtom i landet. Men det som vid första anblicken ser ut som en jättesatsning på biokol för jordförbättring handlar för två av de största anläggningarna i Västerbotten snarare om kol som ska användas för industrin som biobränsle, vilket inte innebär en kolsänka som binder koldioxid utan kolet släpps ut igen som koldioxid i den industriella processen.

– Klimatklivets primära syfte är att Sverige ska bli helt klimatneutralt 2045, då måste vi arbeta på alla fronter med åtgärder som tar bort koldioxid. Biokol är en väldigt bra åtgärd som kan ersätta fossilt kol både inom industrin och andra områden, säger Jenny Nordén, handläggare för Klimatklivet på Länsstyrelsen Västerbotten.

Förutom klimatvinsten tror hon att anläggningarna kan betyda mycket för samhället.

– Det är bra att det kommer fler industrier till Västerbotten eftersom det ger arbetstillfällen inte endast i stadsregionerna utan en bit utanför, vilket bidrar till en större dynamik mellan stad och landsbygd.

Eftersom det finns en begränsning på biokol just nu är inte en storskalig ersättning aktuell i dagsläget, menar hon. Men det här är ett första steg mot att fasa ut fossilt kol inom industrin.

Holmsund Biocarbon Plan, med säte i Holmsund utanför Umeå, har fått närmare 105 miljoner kronor från Klimatklivet för att på industriell skala producera biokol. Senast i oktober 2020 ska produktionen vara igång, enligt säljchefen Lars Åke Svensson.

Stort intresse

– Det mesta är klart. Nu återstår bara lite pappersarbete och finansiering för den bit som inte omfattas av stödet, säger han.

Anläggningen kommer att ligga någonstans i Västerbottens kustland – exakt var vill han inte säga än. Kunderna blir de som i dag förbrukar kol och olja i stor utsträckning, som till exempel stål- och cementindustrin.

– Det har varit ett förvånansvärt stort intresse. Priset för koldioxidutsläpp kommer bli dyrare framöver, vilket ökar efterfrågan på bioprodukter. Men eftersom det är dyrare att framställa än fossila produkter krävs statliga subventioner tills det blir konkurrenskraftigt.

Bland dem som släpper ut mest koldioxid i Sverige i dag finns Cementa och SSAB. På sikt tror Lars Åke Svensson att stål- och cementindustrin kan ersätta en stor del av sin användning av fossila bränslen, även om det återstår en del forskning kring hur det ska ske – i synnerhet när det gäller stålindustrin.

– Det är lätt att ersätta fossilt kol i förbränningssammanhang, men inom stålindustrin är det lite svårare. I dag använder masugnar kanske 3–4 olika kolkvalitéer på flera olika ställen i processen. Vi har ingen ambition att ersätta all kol inom metallindustrin men man kan bygga upp det gradvis. Det finns stålproducenter i andra länder som kommit längre med det här.

Krävs stora mängder

För att tillverka biokol i större skala krävs stora mängder råvara som kan hämtas bland annat från jordbruks- och skogsrester. En av utmaningarna är att lyckas producera tillräckligt stora volymer. Till en början gick Umeå-bolaget ut med att de skulle producera 60 000 ton biokol per år men den siffran har justerats till 30 000 – vilket är väldigt lite jämfört med de miljoner ton kol som kommer in till SSAB varje år.

– Vi behöver få upp volymen så att det blir ett alternativ och en pålitlig råvara. Det behövs flera miljoner ton och på sikt måste det också vara tillräckligt billigt, vilket kräver stora mängder restprodukter.

Lars Åke Svensson ser här en marknad i andra länder, till exempel i Indien. Bioendev, som utvecklar tekniken som Holmsund Biocarbon Plant tänker använda, har en pilotanläggning i Punjab där det finns massor av jordbruksrester som i dag bara bränns upp.

– Det är ett stort miljöproblem eftersom det bildar smog i storstäderna. Folk bränner upp halmen för att de inte vet vad de ska göra av den men det är energi som bara går till spillo. Tillsammans med indiska intressenter planerar vi att utvärdera hur vi kan använda jordbruksresterna till biokol.

Men även i Sverige finns gott om restprodukter som kan användas till produktionen, menar han.

– Många skriker om att vi inte kan hugga ned skog för att använda som biokol. Men i Sverige går i princip all skog som huggs ned till sågverk eller massaindustrin.

Bägge dessa industrier lämnar gott om restprodukter som kan användas till biokol. I sågverk till exempel används bara hälften av varan till att göra virke. Och vid nästan all avverkning norr om Dalarna lämnas delar av träden kvar i skogen – grenar och toppar som är en outnyttjad resurs, enligt Lars Åke Svensson.

– Att få bort det skulle gagna skogsbruket. I Finland finns statliga subventioner för att ta vara på trädresterna, då blir det en större marknad.

Viktigt att lämna kvar lite skogsrester

Cecilia Sundberg, som forskar om biokol på KTH, ser positivt på att det nu byggs flera stora anläggningar runtom i Sverige.

– Den största klimatnyttan med biokol är möjligheten att långsiktigt lagra in kol i biomassan och därigenom minska växthuseffekten. Det är bra att skaffa sig erfarenheter kring hur det fungerar, förfina tekniken och samtidigt utveckla marknaden för biokol.

Hur skulle skogen påverkas då, om alla grenar och toppar sopas upp?

– Det har gjorts studier på det där slutsatsen är att man inte ska dammsuga all mark – varken vid kalhuggning eller gallring. Det är viktigt att lämna kvar en del. Fördelarna med mer uttag av biobränsle måste vägas mot de negativa effekterna på miljön.

I nuläget ser hon möjligheter med att producera biokol i industriell skala, även om hon menar att man måste titta på varje enskild anläggning för att kunna göra en bedömning av eventuella miljörisker.

– Jag är intresserad av alla skalor, även om min forskning är mer inriktad på att utveckla biokol i mindre skala och kretslopp av lokala resurser. Men jag tror att det finns utrymme för både och.