Nikolas och Ingrid Berg sitter just och avslutar en brunch i sitt hem i Grythyttan, Bergslagen, när vi hörs. De har de senaste månaderna haft ett ganska fullspäckat schema med resor runt hela Sverige för att berätta om sin nya bok ”Naturens rättigheter – när lagen ger fred med jorden” som de skrivit i samarbete med miljöforskaren Martin Hultman.

– Det händer så oerhört mycket på så många håll i Sverige, och det är så många rörelser som är samma tillsammansrörelse, som till exempel gruvkamper. Det kanske inte handlar just om naturens rättigheter, men det är mycket arbete som pågår i samma anda, säger Ingrid Berg.

Även globalt händer det mycket menar Nikolas Berg.

– Det fortsätter att strömma in spännande rapporter. Senast var det Uganda som skrev in naturens rättigheter i sin lagstiftning, berättar han.

Boken tar både upp bakgrunden och det nuvarande läget för den växande rörelsen för naturens rättigheter, men visar också på hur detta förhållningssätt till världen förändrar hur vi ser på oss själva och på varandra, som värdefulla skapande varelser, inte bara konsumenter eller kugghjul i en maskin. Det är också stort fokus på ekopedagogik – hur vi ska kunna ta till oss denna (för oss i västvärlden) nya verklighetssyn. Undertiteln är också ”Ekopedagogisk inspiration för hållbar samhällstransformation”.

Ekopedagogik som en resa

På frågan om vad ekopedagogik är, säger Nikolas Berg att en central del är att förhålla sig till hela livet som en lärprocess.

– En god idé behöver en god pedagogik. Lärandet sker inte i första hand i klassrum eller föreläsningssalar, utan i de olika möten vi har med varandra och med oss själva. Att möta världen med all dess motsägelsefullhet kan bli ett genuint möte när vi tillåter oss att känna smärtan inför utmaningarna men också glädjen inför att finnas till och inför den otroliga skönhet som manifesteras på vår planet. I mötet med naturen, slutligen, kan vi lära oss att lyssna till och samverka med ekosystemen istället för att dominera dem.

Han menar att alla dessa lärmöten behövs för att sätta igång transformationen till ett hållbart samhället.

Ingrid Berg påpekar också att detta inte bara är för pedagoger, utan att alla människor kan vara barfotapedagoger som möjliggör förändringarna.

– Det finns väldigt lite skrivet om ekopedagogik på svenska, det mesta som är utgivet kommer från Latinamerika så vi har fått utforska ekopedagogiken på djupet, berättar hon. Den förändras också med varje utövare, så vi har gjort vår egen tolkning.

Nikolas Berg hänvisar till Paulo Freires frigörande pedagogik som grund för ekopedagogiken. Han säger att den också kallas en jordcentrerad pedagogik, att vi lär av och med naturen om hur förändring går till.

– Vi är så drillade i att tänka linjärt, säger Ingrid, men det är en resa och inga resor är linjära. De tar inte slut, det är ett lärande förhållningssätt som vi behöver gå in i. Utmaningen är att gå från ett linjärt tänkande till ett cirkulärt, eller kanske till och med spiralformat eller böljande.

Boken förankrad i naturen

De berättar att det sammanlagt är över 70 personer som på olika sätt bidragit till att boken blev verklighet.

– Vi hade inte kunnat göra det ensamma, säger Ingrid Berg. Vi har till exempel över 30 fotografer som bidragit med bilder och många som bidragit med berättelser i boken, fortsätter hon. Det har varit ett väldigt relationellt arbete och ett otroligt medskapande.

Men fröet till boken sattes redan för elva år sedan när Nikolas Berg först kom i kontakt med frågan om naturens rättigheter då han var engagerad i Ecuador.

– Jag var den första som introducerade frågan lite bredare i Sverige och sedan fick den fäste när jag träffade Pella (Thiel) och Henrik (Hallgren) – och (föreningen) Lodyn kom till, berättar han.

Sedan dess har intresset för frågan vuxit kraftigt, med bland annat flera konferenser.

– Det har varit fantastiskt, och mycket har skrivits om naturens rättigheter, artiklar och på sociala medier och så, men vad som saknades var en mer genomgripande berättelse om vad idén står för. Först började jag, Pella och Henrik att skriva på en bok, men efterhand insåg vi att vi hade väldigt olika ingångar så det var bättre att skriva flera böcker.

Ingrid Berg berättar att när hon stegvis kom in i processen för drygt tre år sedan, när hon och Nikolas träffades, så hade hon en annan ingång i det här med naturens rättigheter än de tre som då höll på att arbeta med boken.

– Jag visste ingenting om naturens rättigheter som begrepp, men hade mer levt det. För mig är det inte så mycket fakta utan mer en känsla, en vibration, brukar jag säga, att förstå att vi är en del av naturen. Något som jag har fått med mig från den jämtländska myllan.

Hon berättar om barndomen med bärplock och mycket självhushåll och Nikolas bekräftar att mötet mellan dem var viktigt i hur boken slutligen blev och även det faktum att de satt uppe i skogen i Jämtland under denna tid. På så sätt blev boken ordentligt förankrad i jorden.

– Jämtland kom in i boken, och senare Bergslagen när vi flyttade hit, säger Nikolas Berg.

När gammalt möter nytt

Nikolas Berg menar att ekopedagogiken kan hjälpa oss utveckla förmågan att befinna oss i de spänningsfält som uppstår när vi står med en fot i det gamla och en i det nya. Utmaningen är att befinna sig i spänningsfälten så de inte tar vår kraft och vi blir utbrända, utan att vi istället kan få kraft.

– Om vi ser till naturen så är det så som evolutionen går till, det är spänningsfälten som ger nya vägar framåt.

– Och jag tänker att vi behöver bära den spänningen både inom oss själva och i gemenskaper, flikar Ingrid Berg in. Det är det som är så viktigt för oss när vi håller föreläsningar och workshops. Vi vill skapa utrymmen där vi kan utforska tillsammans: ”Hur kan vi vara förändringsagenter?”.

En intressant aspekt av detta som Nikolas Berg lyfter är de konflikter som kan uppstå i spänningsfälten.

– Vanligtvis tänker vi att konflikter är något vi vill undvika, säger han. 90 procent av alla ekobyar bryts ned på grund av konflikter. Inte för att odlandet eller byggandet inte fungerar utan för att gemenskaperna inte fungerar. Men hur kan vi förhålla oss till det på nya sätt?

Han menar att det inte handlar om att undanröja konflikter.

– När vi försöker undvika konflikter missar vi kanske det viktigaste jobbet som vi behöver göra. För det är enorma konflikter det handlar om här.

Ingrid Berg fyller i att det också behövs en mångfald av perspektiv.

– Annars är det risk för att det blir en sekt, kulturell enfald, påpekar hon. Den stora utmaningen är hur vi skapar hållbarhet i samhället som det är i dag, med alla perspektiv och spänningsfält.

Öppenhet att kommunicera

Runt frågan om de ser svårigheter med att kommunicera till människor om de här inre förändringarna som behövs, svarar Ingrid Berg att de tänker att de kommunicerar där det finns en öppenhet att kommunicera. Under förra året höll de för första gången kursen om naturens rättigheter på Färnebo folkhögskola och ”Framtidens by” om lokalsamhällens rättigheter på Karlskoga folkhögskola.

– Det finns ett stort intresse och människor söker sig till de här sammanhangen, så vi behöver inte stå på några barrikader och skrika. Jag tänker att alla som vill kliva in har en inbjudan att vara med.

Hon tycker att det handlar om att ha tillit och låta det växa i den takt det ska växa.

Nikolas Berg menar att det också är i denna kommunikation som ekopedagogiken behövs, eftersom den öppnar upp för frågorna.

– Vi möter ju människor i lokalsamhällena och alla de viktiga frågorna hänger ihop. Det handlar inte bara om naturresurser som utarmas, utan även lokalsamhällen som har körts över och utarmats, säger han.

Han påpekar att där finns många frustrerade människor som ser hur ekosystemen har förstörts och hur arbeten har försvunnit och att det är lätt i den situationen att leta efter syndabockar.

– Där gäller det att möta upp och erbjuda det här tänkandet: Det är inte en grupp som står bakom problemen, utan det handlar om övergripande systemfel som leder till att skogarna krymper och att till exempel vargen kommer så nära samhället på grund av det. Det är ett systemfel som drabbar alla; alla grupper och alla arter. När vi börjar prata om det märker vi att det kan finnas ett lyssnande.

De berättar att de hade ett väldigt fint samtal i Hällefors på det sista boksläppet – i Sångshyttan hos konstnären Gerd Göran som också gjort omslaget till boken – och att det inte alls var svårt att komma in på de inre frågorna.

Se hela människan

Det är viktigt, menar de, att se människan som en hel varelse och det återspeglas också i hur de utformade boken.

– Jag insåg att det behövde bli en bok som man kan umgås med, med mycket bilder, berättar Ingrid Berg.

– Ja en bok som tilltalar både hjärna och hjärta, fyller Nikolas Berg i. 
De beskriver att de även ville att det skulle bli en cirkulär bok, med återkommande teman, som en resa, och att du inte nödvändigtvis behöver läsa den från början till slut.

Mottagandet av boken under våren har också varit mycket positivt, med boksläppskvällar i en rad städer från Umeå i norr till Malmö i söder.

– Varje boksläpp har blivit som ett firande av mångfalden i rörelsen, många röster har blivit hörda, säger Nikolas Berg.

Alla träffarna har varit olika, med lokal kulturell anknytning i form av sång och musik eller poesi. Maten de bjöd på var lokalt och småskaligt producerad – vad de kallar relationsmat.

De knöt också an till naturens rättigheter på varje plats och vad det skulle kunna innebära; för Umeälven i Umeå, Storsjön i Östersund, Vättern i Örebro, Göta älv i Göteborg och skogens och bergens rättigheter i Bergslagen, Hällefors.

Företag som vill gå före

Framöver har de ett flertal projekt som de fortsätter med. Tillsammans med Göteborgs världskulturmuséum arbetar de med en webbplattform för skolor om naturens rättigheter och några studieförbund har hört av sig om att de skulle vilja arbeta med boken i studiecirkelform.

– Så vi kanske ska göra ett cirkelmaterial under hösten, funderar Ingrid Berg.

Boken ska förhoppningsvis även spridas till bibliotek.

Förutom att jobba med utbildningar och lärande på olika sätt har de också byggt en plattform för företag, BEAR, som står för Business for EArth Rights.

– Det är en förlängning av den här bokprocessen. Att företag säger att ”vi vill gå före med flaggan”. Det är häftigt att se, säger Ingrid Berg.

Nikolas Berg menar att vi alla behöver gå från att vara åskådare och konsumenter till att bli medskapare och med-ledare av den värld vi vill se, där naturens rättigheter är en självklarhet, precis som vi ser på mänskliga rättigheter i dag.

– I detta finns en enormt stor tro på människan.

Han påpekar dock att i stressen över att förändringen måste gå snabbt finns det en risk för att vi kör över varandra.

– Vi skriver i slutet av boken att ”vi har för bråttom för att inte ta oss tid att ta det lugnt”. Det är paradoxalt, för å andra sidan, när vi ger oss tid att landa i det här tänkandet, så kan förändringarna ske mycket snabbare än vi förväntat oss.

Han jämför med fjärilseffekten, som ett exempel – att en liten rubbning av parametrarna i en liten del av systemet kan ge ringar på vattnet som leder till transformationen.

– Det är väldigt hoppfullt. Och naturens rättigheter kan vara en hävstång, inte bara som juridisk innovation, utan genom de förhållningssätt och det lärande som idén för med sig, säger han. Det är en fascinerande resa att vara en del av, säger Nikolas Berg.