Män och kvinnor från urfolket Qhara Qhara marscherade nästan 70 mil under 41 dagar, mellan huvudstaden Sucre och La Paz, Bolivias politiska knutpunkt, för att protestera mot fragmenteringen av deras förfäders land, vilket hotar deras kultur.

De hoppas nu att de lagar som reglerar frågan kommer att ändras i juli.

Landets nya konstitutionen, som godkändes 2009, deklarerar att Bolivia är en ”mångnationell stat” och erkänner landets olika ursprungsfolk som nationer – och är ett av löftena från president Evo Morales, som själv tillhör urfolket Aymara. Artikel 2 i konstitutionen lyfter ursprungsfolkens rätt till självbestämmande och rätt till sina territorier.

Marscherade i mars

Demonstranterna, som marscherade från Andernas berg och dalar i södra delen av landet och nådde La Paz den 18 mars, började återvända hem till sina byar en vecka senare, efter att de deklarerat att de skulle vänta med sin fortsatta mobilisering tills i juli, medan deras ledare följer utvecklingen av lagstiftningsförändringarna som ytterligare ska skydda deras rättigheter och land.

– En lag bör inrättas som erkänner ursprungsfolkens rätt till sina förfäders mark, vilket bör definieras i samråd med ledningen för ursprungsfolkens samhällen, säger Martha Cabrera, en ”kuraca” (traditionell ledare) i Qhara Qhara-nationen, i en intervju med IPS.

Landets lagstiftande kommittéer mottog tre lagförslag som de i samordning med regeringen kommer att studera. Qhara Qhara-folkets krav, som förutom återställande av deras förfäders territorier, inbegriper respekt för ursprungsfolkens rättssystem och respekt för deras självständighet.

Ett exempel på brutna löften

För att illustrera, berättar Martha Cabrera om en ny markkonflikt som hon menar exemplifierar de situationer som hennes folk upplever:

– Personal från det statliga institutet för jordbruksreformer (INRA), som ansvarar för att legalisera markinnehav på landsbygden, gjorde ett oönskat besök i staden Quila Quila den 27 februari, med polisuppbackning. Fyrtio poliser och 150 andra personer trakasserade de lokala invånarna, berättar Martha Cabrera, och säger att syftet med besöket var att underlätta utmätning av mark som begärdes av ”tredje part”.

Quila Quila ligger sydväst om Sucre, som är huvudstaden för regionen Chuquisaca, en av de nio som Bolivia är uppdelad i.

– Vi vill inte ha konfrontationer, men folket vill inte att marken ska säljas, säger Martha Cabrera.

Efter att förgäves ha vänt sig till rättssystemet för en förklaring till polisens närvaro vid händelsen, menar Martha Cabrera och andra ledare i marschen att bristen på svar indikerar att ordern kom från högre ort.
 
Som svar på anklagelserna sade den nationella direktören för INRA, Juan Carlos León, att 90 procent av Quila Quilas invånare vill ha enskild äganderätt till sin mark, och att endast tio procent kräver att man erkänner kollektivt ägande.

Qhara Qhara-folket antar en ledarroll

– Beläget mellan regionerna Potosí och Chuquisaca, har Qhara Qhara-folket – som på det gamla Qaqina-språket betyder två kullar – kämpat för ett erkännande av sin kultur sedan 2002, tillsammans med Pikachuri och Qaqina-folket, säger tidigare ”kuraca” Samuel Flores till IPS.

Samuel Flores är precis som Martha Cabrera en talesperson för sin nation och en organisatör av kollektiva initiativ. Han förklarar att Qhara Qhara-folket numera består av 48 000 personer, fördelat på åtta ”markas”, deras egen områdesbeteckning.

Sociologen Arturo Villanueva, en expert på urfolks nationer och jordbruksfrågor, berättar för IPS att det som hände i Quila Quila är en del av ett bakslag i verkställandet av och respekten för ursprungsfolkens konstitutionella och kollektiva rättigheter.

Som en föregångare till vårens Qhara Qhara-marsch hänvisar han till en marsch i augusti 1990 då urfolket från den tropiska regnskogen i regionen Beni vandrade 60 mil.
 
– Det var en protest mot de grundläggande strukturerna av institutionaliserad kolonialism som den monokulturella, diskriminerande och exkluderande neoliberala och republikanska staten representerade, säger han.

President Evo Morales utnyttjade denna rörelse för att bli landets första president från ursprungsbefolkningen. Han kanaliserade sedan detta till den konstituerande församlingen som 2008 färdigställde den nya grundlagen. Sedan 2009 har den varit ramverket för den utlovade upprättelsen av ursprungsfolkens rättigheter.

Mångnationalism i fara

Detta etniskt rika sydamerikanska land är hem för 36 erkända urfolk, varav de största är Quechua, Aymara och Guaraní. Men i dag är konstitutionen och mångnationalismen i stor fara vad gäller rättigheterna för ursprungsfolken, som utgör en majoritet av befolkningen på drygt elva miljoner människor.

– Under 2012 började byarna som utgör Qhara Qhara-nationen att kämpa mot bondeföreningarnas dominans, som har stöd av regeringen, och noterade med allt större intresse förvärvet av mark på deras territorium, förklarar Samuel Flores.

Martha Cabrera påpekar också att Qhara Qhara-folket på sina marker har rikligt med mineraler –  som guld, järn, zink och tenn.

– ”Utomstående”, som stadsbor och i andra fall ättlingarna till ”Yanaconas”, folk som arbetade för stora markägare före jordreformen, försöker förflytta ursprungsfolken från deras mark med hjälp av INRA, säger hon.

Syftet, säger hon, är att kommersialisera marken och inte använda den för grödor:

– Vår kamp för förändrade lagar kommer även att gynna andra grupper av ursprungsfolk som kräver rätten till sitt land och erkännande av sina juridiska rättigheter.

Martha Cabrera säger att hennes nation, tack vare styrkan i sin kultur, har tagit ledningen bland Bolivias 36 urfolk, och den 21 juli kommer deras lagförslag att bedömas.

– Om resultaten inte är tillfredsställande, kommer vi mobilisera alla urfolk och deras nationer för att öka trycket på politikerna tills våra krav är uppfyllda.

Arturo Villanueva menar  att bakom markrofferiet i ursprungsfolkens samhällen ligger ett intresse i att förstöra naturen och införa ohämmad utvinning av naturresurser.

– Qhara Qhara-nationens kamp är den sista möjligheten att bevara hoppet om det harmoniska förhållandet mellan människor och deras naturliga miljö, säger han.