Det är fredag eftermiddag och vi träffas där Greta Thunberg brukar klimatstrejka, vid riksdagshuset i centrala Stockholm. Mikael Malmaeus fick i uppdrag att välja en intervjuplats som betyder mycket för honom.

– Det Greta gör och den rörelse hon satt igång är fantastisk. Jag är så glad att det jag och andra klimataktivister försökt åstadkomma under så lång tid faktiskt äntligen händer. Dessutom känner jag för henne som person. Hon har verkligen mått dåligt över tillståndet i världen, så jag vill verkligen att vi ska lyckas för hennes skull.

”Oerhört upprörd”

Det är en fin aprildag och så pass varmt att vi sitter i skuggan på en stentrappa i skuggan av riksdagshuset. Mikael Malmaeus skrattar till när han inser att det låter som om Greta Thunberg är hans enda drivkraft. I själva verket har han varit engagerad i miljön i hela sitt liv och vet exakt när allt började. Han var tio år.

– Det var när min pappa pekade ut en hök. Den flög där uppe i himlen och jag blev helt fascinerad. 

Havsörn och pilgrimsfalk. Det var framförallt de stora rovfåglarna som fångade Mikael Malmaeus intresse.

– Men så blev jag oerhört upprörd och bedrövad när jag lärde mig att de här fåglarna var utrotningshotade på grund av miljögifterna. Det var då jag fattade beslutet att jag skulle jobba för att ställa miljön till rätta.

Isbjörnar på Bromma

Det är svalt i skuggan och Mikael Malmaeus sätter på sig en tunn liten mössa. 

Under hela sitt liv har han fortsatt med fågelskådandet, men som barn saknade han ett nätverk där han kunde få utlopp för sitt miljöengagemang. I tonåren avtog miljöintresset lite grann, men var ändå så pass starkt att han valde en universitetsutbildning med inriktning på miljö. Därefter forskade han om övergödning i sjöar, för att sedan arbeta som miljökonsult. 

– Men jag kände aldrig att jag varken förändrade världen eller mig själv. Det var verkligen inte passionerat.  

Det var först 2002 som han kom i kontakt med klimatforskningen och på allvar förstod hur kritiskt läget var. 

– Då blev jag så där förtvivlad som jag hade blivit som barn när jag insett att rovfåglarna var på väg att dö ut. Under lång tid var jag väldigt pessimistisk och läste massor av undergångslitteratur.

Jag började inse att deras resonemang var ofullständiga, att det inte borde finnas strukturella hinder för en ekonomi utan tillväxt.”

Mikael Malmaeus engagerade sig politiskt, men insåg snart att det inte var något för honom. En dag läste han i tidningen om några klimataktivister som hade klätt ut sig till isbjörnar och spelat döda i vänthallen på Bromma flygplats.

– Jag minns att jag blev så glad. De här ”isbjörnarna” blev mina hjältar.

Aktivisterna tillhörde gruppen Klimax som Mikael Malmaeus sedan var med och startade i Uppsala. Därefter drog han igång föreningen Klimataktion tillsammans med andra engagerade, både lokalt i Uppsala och på nationell nivå. 

– Jag hade ju jobbat så länge med miljöfrågorna, som både forskare och konsult, men som klimataktivist kände jag att jag äntligen hittat mitt sätt att försöka förändra världen. 

Föreningen Klimataktion, som bland annat kräver att klimatet alltid ska ha överordnad prioritet i politiska beslut, diskuterade vid den här tiden hur de skulle ställa sig till ekonomisk tillväxt, som de menar sker på bekostnad av jordens resurser.

– Det här var 2007–2008 och aktörer som Miljöpartiet och Naturskyddsföreningen var inte tillräckligt tydliga med att klimatet måste gå före krav på ökad produktion och konsumtion. Vi ville säga som det var.

Välfärd utan tillväxt

Ungefär samtidigt började Mikael Malmaeus samarbeta med den gröna tankesmedjan Cogito, som gav ut hans första bok 2011, en rapport om ekonomisk tillväxt. Ju mer han lärde sig om ämnet desto tydligare blev forskningsluckorna.

– Flera läger var så tvärsäkra i sina uppfattningar. Marxisterna hävdade till exempel att utan kapitalackumulation kraschar kapitalismen och andra ansåg att bankerna och penningsystemet skulle haverera om ekonomin slutar växa. Jag började inse att deras resonemang var ofullständiga, att det inte borde finnas strukturella hinder för en ekonomi utan tillväxt.

Genom sitt jobb på IVL Svenska Miljöinstitutet hade Mikael Malmaeus, tillsammans med andra forskare, möjligheten att starta det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Bortom BNP-tillväxt, scenarier för ett hållbart samhällsbyggande. 

I höstas presenterades resultatet och mycket kortfattat kunde forskarna konstatera att det går att skapa välfärdssamhällen utan tillväxt (se faktaruta).

Trogen fåglarna

Till slut blir skuggsidan för kall och vi går några hundra steg tvärsöver gräsmattan och sätter oss på en likadan stentrappa, men i solen. 

– Hur sjutton tänkte jag när jag tog mig an ett så stort forskningsämne som världsekonomin?, undrar Mikael Malmaeus och stoppar ner mössan i ryggsäcken samtidigt som han svarar på sin egen fråga:

– Jag hade ju insett att det fanns luckor i förståelsen och att allt inte var sagt. Dessutom är jag metodisk som person och ska ett problem lösas vill jag göra det ordentligt.

Att gå till botten med sina fascinationer är ett återkommande mönster för Mikael Malmaeus.

– I tolv år har jag varit trogen frågor om tillväxt och klimat. Och fåglarna har jag varit trogen i över 35. Jag är uppenbarligen lojal med mina passioner.

Dvärgbeckasiner

En liten gråsparv sätter sig på en stenpelare bakom Mikael Malmaeus. Solen lyser och en härlig fredagskänsla gör sig påmind. 

– I det här vädret sitter jag gärna på uteserveringar, men i natt ska jag faktiskt fågelskåda, leta dvärgbeckasiner.

Mikael Malmaeus förklarar att fåglarnas ljud låter som en häst och vagn som färdas över en träbro. När han inser att jag inte kan relatera till beskrivningen letar han snabbt upp ett ljudklipp på mobilen och härmar sedan ljudet själv. 

– Jag har nästan sett mig mätt på fåglar. Det är nog därför jag är intresserad av nattfåglarna som jag inte ser lika ofta, men hör. Dessutom är nätterna mystiska.