En imponerande rad tongivande profiler i Omställningssverige är inbjudna för att dela med sig av sin kunskap och sina perspektiv. Evenemanget är omställningsfestivalen Tillsammans som arrangeras för första gången den kommande helgen, 8 juni, på Stensunds folkhögskola i Trosa.

– Omställningen som vi behöver göra består av olika delar och med festivalen vill vi sätta fokus på den sociala hållbarheten. Vi behöver förstå vikten av den roll gemenskaper, samarbete och en känsla av samhörighet spelar, säger Sofi Håkansson, en av arrangörerna. 

De vill flytta perspektivet från det individualistiska paradigmet vi lever i och visa på de olika aspekterna av att förändra samhället tillsammans.

– Det är roligare att göra saker tillsammans och det är mer hållbart i sig eftersom människan är en gruppvarelse. Många av våra grundläggande, mänskliga behov tillfredsställs när vi vistas i gemenskaper. 

Som motsats till det lyfter Sofi Håkansson att Sverige har högst andel ensamhushåll i världen och att ensamhet är nära kopplat till ohälsa, som till exempel depression.

– Så det här med gemenskap är inte bara en mysig grej, påpekar hon.

Sofi Håkansson lyfter författaren och föreläsaren Charles Eisenstein som i en av sina senaste böcker har skrivit om konceptet ”the story of separation” (berättelsen om separation) som är berättelsen om vårt samhälle idag och hur vi behöver ersätta den med ”the story of interbeing”.

– Det handlar om att se oss som sammanlänkade med andra människor och med naturen, säger hon.

Kollektiva erfarenheter

Sofi Håkansson och Pernilla Fogelqvist som arrangerar festivalen är även lärare på distanskursen Hållbara gemenskaper på Stensunds folkhögskola. Festivalen ser de som ett sätt att synliggöra de här frågorna ytterligare, och att sätta Stensund på hållbarhetskartan.

Sofi Håkansson har länge levt med de här frågorna och bor sedan sju år i en boendegemenskap, Nackunga community i Hölö, som hon varit drivande i att bygga upp. Och en bidragande orsak till hennes stora engagemang är hennes egna erfarenheter av detta.

– Jag bor i ett kollektiv med allt vad det innebär; Det sociala livet med konflikter som uppstår, omsorg om varandra och ansvar för det gemensamma. 

– Det är en livsstil jag tror på och ser många vinster med: gemenskap, närhet, sammanhang och meningsfullhet, utöver de rent praktiska aspekterna som att hämta och lämna barn, att det finns kompisar till barnen, inköp av varor och att gemensamt ta hand om platsen där man bor.

Omställningsanalys som grund

Hon har utöver det varit aktiv i flera olika sammanhang för omställning och var projektledare bakom den veckolånga hållbarhetsfestivalen Smaka framtiden 2014, med evenemang i hela Södertälje kommun.

– Det var en väldigt uppskattat tilldragelse där både stora och små företag, skolor, föreningar och privatpersoner blev involverade som arrangörer av olika evenemang.

Sofi Håkansson menar att hon alltid har omställningsanalysen som grund.

– Det handlar om att stärka lokalsamhällen, bli producenter istället för konsumenter, lära känna sina grannar och inte minst ha kul ihop samtidigt som man förändrar världen.

Hon tycker sig se en ökad medvetenhet och att det finns en längtan, ett uppdämt behov av andra berättelser. 

– Vi har skördat de goda frukterna av individualismen – de finns också – men vi behöver nu träda in i det nya paradigmet av samhörighet med vår omgivande värld. På så vis närmar vi oss också människans ursprung och sluter därigenom cirkeln.

Sociala konstruktioner

Den största utmaningen för omställning ser hon i de sociala konstruktionerna.

– Vi är vana att tänka utifrån mig och mina behov. Att börja inkludera oss i en grupptillhörighet, till exempel ett lokalsamhälle eller att se oss som en del av naturen är inte enkelt för dagens människor. Utöver detta finns de ekonomiska strukturerna som vi byggt upp, där vi tror att samhället måste vara organiserat utifrån en kapitalistisk modell, men det är ju vi människor som har skapat systemet.

Hon påpekar att vår förändringskapacitet i grunden hänger ihop med vilka berättelser vi tror på. 

– Därför är det så viktigt med berättelser. Se bara på Greta och den bild av verkligheten hon målar upp och vilken uppmärksamhet hon fått på kort tid, säger Sofi Håkansson.

Vad ser du som mest hoppfullt just nu?

– Att fler börjar vakna och se allvaret i den belägenhet vi befinner oss i, säger hon och menar att det är olika saker som sammanfaller som kan ligga bakom detta. 

Hon nämner rapporterna från IPCC, FN:s klimatråd och IPBES, FN:s expertpanel för biologisk mångfald, samt den uppmärksamhet flygets klimatpåverkan och flygskamsdebatten fått.

– Det mest spännande är om vi som har tillgång till allt, självmant begränsar oss, drar ner på vår bekvämlighet. Och det är det vi måste göra.

"En utmaning att nå ut"

Sofi Håkansson ser också positivt på det faktum att ett liv med mindre materialism kan ge ett mervärde.

– Om vi kan ägna oss åt väsentligheter istället för ytligheter, tillgodose verkliga behov istället för tillfälliga begär – det ser jag som hoppingivande, säger hon.

Att anordna festivalen kan också vara ett sätt att få in fler som kanske inte är så insatta i frågorna.

– Det går att komma in i den här medvetenheten från olika håll, säger hon. Festivalen hålls på en vacker plats vid havet där man känner naturkontakt. Vi serverar god vegansk mat hela dagen. Detta kan räcka som ingång för vissa människor att lockas till festivalen.

De talare som man har bjudit in berör också många olika områden och tanken är att det ska tilltala människor med skilda intressen.

– Men det är en utmaning att nå ut till människor och vi behöver bredda tilltalet, göra miljöfrågan angelägen för alla. Ett enkelt exempel är att fråga någon: ”Har du barn eller barnbarn? Eller känner du ett barn? Vill du att de ska ha en framtid?”. Vi behöver hitta det som förenar folk i strävan efter en bättre värld. Vi är mer lika än olika, och det är det vi behöver påvisa som arrangörer, säger Sofi Håkansson.