Björknäver är ett mycket gammalt nyttomaterial som människan utnyttjat i tusentals år, på 70-talet fick det uppsving och blev vanligt i många hem och kanske kan det få en mer framträdande roll igen, som det mångsidiga och förnybara material som det är. 

Emma Dahlqvist skriver i sin bok ”Näver” om hur hon närmade sig detta material ur en textildesigners perspektiv, och hur det som skulle blir ett mindre experiment under hennes masterutbildning utvecklades till en djupare fascination för materialet och ett årslångt projekt.

Hon uttrycker det som att hon undersökte näverns textila kvalitet med en ”närmast anarkistisk attityd till slöjdtraditionen” och hon menar att det är uppenbart att näver, som i dag är ett outnyttjat restmaterial i skogsindustrin, kan vara användbart även i modern design.

”Samtidigt intresserar jag mig för hur vi ska förhålla oss till material idag, när tillgången på många naturliga råvaror sinar och bergen av skräp och avfall växer.”, skriver hon, och fortsätter: ”Vi står inför en gigantisk omställning för att hushålla med jordens resurser och jag tror att många nya typer av funktioner, utryck och material kan uppstå om vi kombinerar uråldriga hantverkskunskaper med ny teknologi och okonventionella metoder.”

Boken är fantastiskt gedigen och en guldgruva för den som intresserar sig för ämnet. På drygt 150 sidor innehåller den både teori och praktik för den som vill börja göra själv.

Emma Dahlqvist börjar med grundkunskapen, vilken sorts björk lämpar sig för att skörda näver och hur skiljer sig olika björkar åt. Hon beskriver näverns uppbyggnad, egenskaper och olika kvaliteter och hur en enklast skördar den. 

Det är viktigt här att påpeka att näver inte ingår i allemansrätten och att en måste be om lov från markägaren först. Det är också viktigt att vara försiktig vi skördandet så att en inte skadar den inre barken, vilket skadar trädet. 
Emma Dahlqvist fick exempelvis själv möjlighet att ta näver i skog som kommunen skulle avverka.

Trots sin inledande anarkistiska attityd har Emma Dahlqvist också fördjupat sig i den traditionella näverslöjden och hon ger en mycket pedagogisk steg-för-steg-beskrivning av tekniken hur en flätar näver, både på snedden och rakt. Det är generöst med bilder, hennes egna teckningar och foton. Och det är förutom beskrivningar av klassiska korgar, även saker som en skallra till lillan, glasögonfodral, det mer moderna iPad-fodralet, plånbok och väskor i olika form och storlek.

Emma Dahlqvist går också igenom tekniken att tampa näver, som förr användes mest för att tillverka burkar eller förvaringskärl till mat, och utgår från större hela stycken med näver.

Slutligen visar hon hur hon arbetat med att vika näver, inte en ny teknik i sig, men på ett mer experimentellt sätt. Hon har här bland annat tagit inspiration från origami, den japanska konsten att vika papper, och ger beskrivningar för en vikt korg, halsband, örhängen och en lampskärm. Det tredimensionella, geometriska mönstret blir här väldigt effektfullt och hon uppmanar läsaren att fortsätta experimentera själv med nya former.

Det sista kapitlet handlar om hur en tar hand om sina nya, och kanske gamla ärvda, näverföremål och hur en kan laga en flätad gammal korg som gått sönder.

Emma Dahlqvist ser en stor potential i att ta vara på den näver som i dag bränns upp som en restprodukt i skogsindustrin. Bara i Sverige och Finland handlar det om 255 000 ton björkbark varje år. Förutom slöjd- och designperspektivet finns det även användningsområden för de kemiska ämnen som finns i björkbarken inom exempelvis läkemedels, -livsmedels och textilindustrin.

”Näver är vackert – men också mycket mer än så.”, skriver hon.