Sege park i Kirseberg i nordöstra Malmö var sjukhusområde fram till 1995. Nu ska här bli 700 nya bostäder i ett område med fokus på hållbarhet. En av 1930-talsbyggnaderna ska renoveras om till kollektivhuset Röda oasen.
I huset ska runt 40 personer bo i omkring 15 bostadsrätts- och hyreslägenheter.

Byggemenskapen bakom Röda oasen består i dag av sex personer men nu tar de in anmälningar från fler som vill vara med. Tanken är att fatta beslut tillsammans om vad som ska finnas i huset och att sedan hjälpas åt med underhåll, renovering, städning och liknande.

– Vi tror att det blir ett rikare liv med sociala kontakter så nära i vardagen. När en har barn är det annars svårt att hinna med sociala aktiviteter. Vår dröm är att ha evenemang både för oss själva och andra som odling, kurser och föredrag, säger Emma Ivarsson.

Vanligare i Tyskland

Röda oasen är en av testbäddarna för det nationella projektet Divercity, vars mål är att underlätta för byggemenskaper – det vill säga grupper av människor som utifrån sina egna ambitioner tillsammans planerar, låter bygga och senare använder en byggnad.

Bland de 19 projektdeltagarna finns kommuner, regioner, forskare, arkitekter och finansiärer. Dels ger de varandra råd och dels upptäcker de hinder för byggemenskaper och hittar lösningar. Tanken är ta fram tjänster, verktyg, modeller och policyer baserade på faktiska situationer.

– Vi tog initiativ till projektet för att det är så svårt att dra igång byggemenskaper i Sverige. Det är inte lika lätt att lyckas som i Tyskland där den här typen av byggande är mycket vanligare, säger Karin Kjellson, projektkoordinator från Föreningen för byggemenskaper.

Mark och finansiering

Ett av de största hindren är att kommunernas arbete är anpassat efter större kommersiella aktörer, inte små organisationer eller grupper av privatpersoner som byggemenskaper. Det betyder till exempel att snittet för att genomföra ett byggprojekt i Sverige är sju år. Men kommunen kan underlätta för byggemenskaper genom att sälja mark som redan är byggklar.

Ett annat stort hinder är finansiering. De flesta svenska banker är ovana vid att finansiera byggemenskaper, och omkring 10–15 procent av byggemenskapens kostnader uppstår i idé- och planeringsskedet, innan det är möjligt för gruppen att söka lån för att bygga.

– Vi löser det dels genom att göra så mycket vi kan själva och dels genom att ligga ute med pengarna som individer. Det blir som vårt topplån som vi ändå måste spara till, berättar Emma Ivarsson.

”Har fungerat väldigt bra”

En svårighet för Röda oasen har varit att interna möten och planeringsarbete tar mycket tid. Däremot har kontakten med Malmö stad och byggherrarna gått över förväntan.

– Det har fungerat väldigt bra. Vi är en udda fågel men vi får och kan vara med.

Datumet har flyttats fram flera gånger men nu är det sagt att gruppen bakom Röda oasen ska få tillgång till huset i september 2020. Sedan kan de börja renovera, vilket Emma Ivarsson tror tar minst ett år innan det är dags för inflyttning.

– Vi vill att både Malmö stad, banker och privatpersoner ska våga satsa. Vi hoppas att det här blir lyckat och att vi kan dela med oss av våra erfarenheter. Det behövs fler lyckade exempel i Sverige, säger hon.