I många länder utför ickestatliga organisationer ett viktigt samhällsarbete genom att bidra med livräddande tjänster, men också för att skydda de mänskliga rättigheterna. Samtidigt används ofta terrorlagar, vars primära syfte ska vara att skydda civila, mot just dessa aktörer.

– Civilsamhället är under ökande attacker med hänvisning till terrorbekämpning, säger Letta Tayler vid Human Rights Watch till IPS.

Hon har under lång tid granskat lagar som riktas mot terrorism och menar att även FN genom vissa resolutioner agerat felaktigt.

– Nästan två decennier efter elfte september-attackerna kan vi se ett tydligt mönster av alltför vidlyftiga resolutioner mot terrorism. Vi har sett hur övergrepp begås med hänvisning till att man följer resolutioner som antagits av säkerhetsrådet.

Kort efter terrordåden mot USA 2001 antog säkerhetsrådet en resolution som uppmanade alla medlemsstater att driva igenom åtgärder för att förebygga och bekämpa terrorism. Sedan dess har fler än 140 länder infört terrorlagar.

Saknas definition av terrorism

I slutet av mars antogs en resolution som innebär att FN:s medlemsstater ska kriminalisera finansiellt stöd till individer eller grupper som har kopplingar till terrorism, detta även om stödet är indirekt och mottagaren inte har några kopplingar till någon specifik terroraktivitet. Resolutionen tar upp behovet av att skydda de mänskliga rättigheterna, men Letta Tayler menar att texten är ofullständig.

– Det sägs inte tillräckligt tydligt till medlemsstaterna vad de inte kan göra när det gäller frågor som kan slå mot de mänskliga rättigheterna ute på fältet, säger hon.

Ett stort problem är att det saknas en universell definition av ordet terrorism, vilket gör att länderna kan skapa sina egna breda tolkningar. Det har i sin tur drabbat organisationer och människorättsförsvarare.

– Jag anser att det är oansvarigt av säkerhetsrådet att anta bindande resolutioner som lämnar det öppet för medlemsstaterna att skapa sina egna definitioner av terrorism. Det är på det viset terrorlagar uppkommer som kriminaliserar fredliga protester eller kritik mot staten, säger Letta Tayler.

Paul Scott, som är chef för policyfrågor vid biståndsorganisationen Oxfam, har en liknande uppfattning.

– När säkerhetsrådet uttrycker sig allt för brett så ger det regeringar verktyg att införa restriktioner för det civila samhället.

Kväsa demokratiska protester

Fionnuala Ní Aoláin, som är FN:s särskilda rapportör om skydd av mänskliga rättigheter i samband med terrorbekämpning, har slagit fast att lagar mot terrorism utnyttjas av vissa länder för att kväsa demokratiska protester och dissidenter.

Ett exempel är Nicaragua, där tusentals människor för ett år sedan gick ut på gatorna för att protestera mot en kontroversiell reform av pensionssystemet. Demonstrationerna möttes dock av övervåld från polisen som ledde till att närmare 300 personer beräknas ha dödats, medan upp emot två tusen människor greps.

Många av de gripna, minst 300, kommer att ställas till svars för terrorbrott i enlighet med en ny lag som kraftigt utökar definitionen av termen terrorism.

En FN-resolution slår fast att medlemsstaterna ska följa internationella humanitära lagar när de agerar mot terroristfinansiering – men den innebär inte att länderna måste beakta vilka effekter sådana åtgärder har gentemot humanitära insatser, exempelvis i form av se till att utsatta befolkningar får mat och tillgång till sjukvård.

– I arbetet för att se så hårda ut som de bara kan har regeringar förbisett mycket, mycket enkla metoder att skydda dem av oss som bidrar med livsavgörande bistånd, säger Paul Scott till IPS.

Humanitära insatser kriminaliseras

Ett exempel på hur effekterna kan slå var i samband med den hunger som uppstod i Somalia 2011. I ett försök att hindra ”materiellt stöd” till terrorgrupper valde då länder, däribland USA, att använda sig av terrorlagar som blockerade införseln av bistånd till områden som kontrollerades av terrorgruppen al-Shabaab.

Detta drabbade internationella organisationer som fick svårt att utföra sitt arbete, och bidrog enligt vissa bedömningar till att många människor dog i det östafrikanska landet.

Enligt Paul Scott har situationen snarare förvärrats sedan dess.

– De åtgärder som införs av regeringar är onödigt breda och leder till att vi förhindras att arbeta inom områden som kontrolleras av grupper som klassats som terrorister. I praktiken innebär detta att humanitära insatser kriminaliseras, säger han.

Paul Scott säger att allmänhet och beslutsfattare måste bli mer medvetna om de sidoeffekter som kan uppstå av terrorlagar – samt förstå vilket viktigt arbete som utförs av ickestatliga organisationer.

– Det civila samhället har en avgörande roll för ett effektivt arbete. Vi kommer inte att få några effektiva offentliga tjänster, någon fred, når inga framgångar i arbetet mot fattigdomen – om inte de civila aktörerna är starka, säger Paul Scott.