Den biologiska mångfalden i Sverige är hårt trängd, enligt en ny rapport.
”Statusen för de allra flesta arter och naturtyper är dålig”, säger Naturvårdsverkets Mark Marissink.
Var sjätte år ska EU-länderna se över sin flora och fauna. Läget för 166 arter och 89 naturtyper, som är av intresse för europeisk naturvård, har nu kartlagts i Sverige och resultatet är aningen illavarslande.
– Det är svårt att se några större förändringar de senaste sex åren. Statusen för de allra flesta arter och naturtyper är inte bra och vi kan inte vara säkra på att de överlever på lång sikt, säger Mark Marissink, biträdande chef på Naturvårdsverkets miljöanalysavdelning.
Bara 20 procent av naturtyperna och 40 procent av arterna har en långsiktig och stabil framtid som det ser ut nu, enligt rapporten som Naturvårdsverket gjort baserat på faktaunderlag från Sveriges lantbruksuniversitet.
– Däggdjur, trollsländor och många kärlväxter klarar sig förhållandevis bra, medan många fjärilsarter och skalbaggar har det tuffare, säger Mark Marissink.
Hotad pollinering
Fjärilar är de enda pollinatörer som analyserats men resultatet innebär ändå att pollineringen är hotad. Därutöver är läget ostabilt för många arter och naturtyper i havet, samt för gräsmarker och odlingslandskap.
Möjliga förklaringar till detta är ett intensivt fiske, ett alltför homogent jord- och skogsbruk samt att man slutat bruka biologiskt värdefulla gräsmarker, som då inte sällan blir skogsmark i stället.
– Klimatförändringen syns inte i den här rapporteringen, den är kanske lite underskattad till och med, säger Mark Marissink.
Glada grodor
Men rapporten innehåller även vissa ljusglimtar. Exempelvis har fladdermössen ökat, bland annat tack vare åtgärder för skog och våtmarker. Och tillståndet för tumlaren i Västerhavet och gråsälen i Östersjön bedöms numera som gynnsamt.
– Det har också gått mycket bättre för groddjuren. Det beror på att vi hade en hel del insatser för grodor i Skåne där vi bland annat har anlagt nya lekvatten. Det ser man fortfarande effekterna av.
EU:s medlemsländer har antagit artikel 17 i art- och habitatdirektivet för att motverka förlust av biologisk mångfald. I Sverige har man exempelvis valt att upprätta områdesskydd, vilket har visat sig vara en framgångsrik åtgärd.
– I den alpina regionen, alltså fjällkedjan, är tillståndet bättre än i övriga landet och där har vi många skyddade områden. Men vi måste också se till att de hänger ihop så att arterna kan förflytta sig.
Rapporten
Artdatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har tagit fram det mesta av faktaunderlaget på uppdrag av Naturvårdsverket, som i sin tur tar fram bedömningar, granskar och levererar till EU. Bedömningarna delas in i gynnsam, otillfredsställande och dålig.
Havs- och vattenmyndigheten har ansvarat för bedömningar och granskat 22 akvatiska arter och 17 akvatiska naturtyper. Dessutom har ett stort antal forskare och experter ingått i 14 referensgrupper.
Medlemsländerna i EU har tillsammans tagit fram en strategi för att stoppa förlusten av habitat och främja bevarandet av olika arter och naturtyper. Det övergripande målet är att förlusten av biodiversitet och dess ekosystemtjänster ska stoppas innan 2020, samtidigt som redan skadade ekosystem ska restaureras och återställas.
Källa: Naturvårdsverket
