Att minska konsumtionen. En stor utmaning. Att köpa second hand och ekologiskt producerat är förstås viktiga steg men ännu viktigare är att ta hand om det vi redan har så det håller längre. 

I det arbetet skulle jag säga att Katarina Evans, mästarbrodös, och Katarina Brieditis, textilformgivare, är två mycket inspirerande följeslagare, som i serien Hemslöjdens teknikhäften nyligen kom ut med “Stoppa” och “Lappa”. Och det blir tydligt att detta inte bara är ett tidsödande handarbete utan också kan vara ett tillfredsställande tidsfördriv eller en kreativ hobby. Som dessutom kan resultera i en mer personlig garderob.

Jag har under många år lagat kläder med mer eller mindre hållbart och estetiskt resultat. Generellt har jag försökt göra lagningar så osynliga som möjligt, men på senare tid har den japanska tekniken sashiko inspirerat mig till större och synliga lagningar. Konceptet att plagget blir snyggare och mer hållbart med lagningen tycker jag är väldigt tilltalande.

Och detta är något som Katarina Evans och Katarina Brieditis också utgår ifrån till stor del. Deras lagningar är färgstarka och fantasifulla och blir som smycken på ett tidigare ofta ganska intetsägande plagg.

Det behöver inte heller vara svårt eller tidsödande att lappa och laga. Tvärtom, menar Katarina Evans och Katarina Brieditis:

”Visst kan det vara svårt att göra lagningar som inte märks. Men då kan man brodera mönster istället. Går det inte att göra osynligt kan man lika gärna ta i lite extra istället”, skriver de i ett pressmeddelande.

Men de skriver att det självklart går att välja trådar, garner och lappar som matchar plagget så att lagningen blir mer diskret, eller till och med osynlig.

Att stoppa trasiga strumpor är väl det som de flesta tänker på, men även jeans, stickade tröjor eller en vanlig t-shirt kan stoppas. Det handlar ofta om väldigt gamla tekniker, från vävning eller broderi, men resultatet känns här överraskande modernt. Ofta har stoppandet fått breda ut sig bortom hålet för att skapa en större dekoration.

Lappandet har författarna också tagit till en ny nivå. Envisa fläckar på den vita ylletröjan kan täckas över av små virkade applikationer. En sliten krage eller manschett på favoritskjortan kan enkelt sys om och ge ett nytt personligt uttryck. Eller kombinationer av lappar och fria stygn som gör plagget till ett helt konstverk.

Intressant är också att hålen kan få bli en del av plagget genom att brodera runt och genom dem. 

Det fina i kråksången är att även kläder som är bortom hjälp kan sparas eftersom de kan blir lappar till andra plagg.

Häftena är just häftade, med lite tjockare kartong som omslag och 48 sidor långa, men den tilltalande layouten, stora snygga färgbilder och mycket tydliga steg-för steg-beskrivningar gör dem ändå till värdefulla tillskott i bokhyllan. 
För mig som under lång tid lagat lite på måfå är experttipsen också mycket välkomna. Att som jag ofta gjort, bara snabbt sy ihop hålet på en t-shirt, gör ju ofta att det så småningom blir ett nytt hål precis bredvid lagningen, eftersom det blir dragningar i tyget. 

Att lappa eller ”väva” ihop hålet håller förstås mycket bättre.

Min upplevelse är att kläder med elastan och liknande stretchmaterial håller sämre, då elastanet slits snabbare än exempelvis bomull, brister och sticker upp ur tyget som ledsna små maskar ur jorden en regnig dag, och plagget tappar helt formen. Därför undviker jag i dag så mycket det bara går att köpa eller ta emot nya eller begagnade kläder med elastan (dessutom bidrar ju konstfibrer i kläderna till mikroplaster i havet när de tvättas).

Så en viktig del i hållbar konsumtion är förstås också att från början skaffa kläder med kvalitet som håller att laga.