Två bröder, 13 och 17 år gamla, flydde till Sverige från Afghanistan 2015. De har samma bakgrund och båda har gått i svensk skola – men bara en av dem kommer få stanna i Sverige. Den yngsta brodern, som SVT Väst berättar om, var för ung när han kom till Sverige för att omfattas av den nya gymnasielagen.
Det här är bara ett av många exempel på hur snett den här lagen ofta slår. En annan uppenbar brist är kravet om att skaffa ett jobb senast sex månader efter gymnasieexamen. På grund av coronapandemin vill regeringen nu utöka den här tiden till ett år, vilket skulle vara betydligt bättre, även om det är fortfarande ett svårt krav att leva upp till. Det hjälper inte heller de ungdomar som redan gått ut gymnasiet eftersom lagändringen inte väntas vara på plats förrän till sommaren. Man kan förstås också, som jag har gjort tidigare, ifrågasätta grundpremissen – varför en person som är bra på att söka jobb anses ha mer skyddsskäl än en person som inte är bra på det.
Gymnasielagen var en kompromiss, en eftergift från Socialdemokraterna till Miljöpartiet. Många miljöpartister brukar stolt lyfta fram det som en av de stora segrar som de fått igenom under regeringssamarbetet. Och det är klart: för de ungdomar som har fått ett permanent uppehållstillstånd genom gymnasielagen så har den förstås varit väldigt betydelsefull. Problemet är bara att det är så väldigt få. I oktober i år var det bara 55 av de totalt 7600 ungdomar som omfattas av den nya gymnasielagen som hade fått permanent uppehållstillstånd. Det kommer förstås bli fler, men för väldigt många har lagen bara varit en gnista av hopp som tänts för att sedan släckas igen.
Därför kan man förstå att Centerpartiet är kritiska till lagen i sin helhet. Men det är ändå svårt att begripa hur de kommer till slutsatsen att rösta nej till förslaget om förlängning av tiden från examen till jobb. Visst kommer det att slå orättvist. Visst skulle det vara mycket bättre med en förutsägbar, långsiktig och human lagstiftning. Men med tanke på hur det politiska landskapet ser ut så känns en sådan lagstiftning tyvärr väldigt långt borta.
Istället för att försöka plocka åt sig politiska poänger så borde Centerns prioritering vara att se till att så många som möjligt med skyddsskäl får stanna i Sverige. Ändringarna i gymnasielagen kommer inte hjälpa alla, de kommer kanske inte ens hjälpa speciellt många, men de kommer åtminstone hjälpa en del – och det borde vara skäl nog för C att rösta ja. Två fel gör inte ett rätt.
