I Danmark röstades för några år sedan ett så kallat “gettopaket” igenom. Tanken var att alla getton skulle rivas för att råda bot på segregationen. Om det minskade segregationen är tveksamt, vad det däremot ledde till var att tusentals fattiga människor tvingades från sina hem. 

Gettopaketet skulle kunna jämföras med det som den svenska regeringen nu föreslår, nämligen att familjer där barnen har begått ett brott ska kunna vräkas. Regeringen motiverar det med att det ska öka tryggheten för andra boende i området. Men precis som i Danmark tycks man inte ha ställt sig frågan vad som ska hända med alla de som tvingas iväg. Tror man verkligen att man kommer minska brotten genom att tvinga ut människor på gatan? Eller är det bara ett sätt att vinna röster från folk som är oroliga att de har potentiella brottslingar i sitt trapphus?

Som förälder har man givetvis ett ansvar för sina barn. Men det är inte rimligt att föräldrar ska hålla koll på vart ens tonåriga barn befinner sig och gör under dygnets alla timmar. Att inte bara den som begått brottet utan även föräldrarna och eventuellt yngre syskon ska drabbas för gärningar som en annan familjemedlem har begått går också emot principen om att var och en är ansvarig för sina egna handlingar. Vill regeringen verkligen att en 4-årig flicka ska få lida för ett brott som hennes 17-åriga bror har begått?

I den debattartikel i Aftonbladet som har undertecknats av de fyra rättspolitiska talespersonerna för Tidöpartierna, eller i det tilläggsdirektiv som de hänvisar till, står det inte heller något om vilka typer av brott det handlar om. De nämner narkotikaförsäljning och att bära vapen som exempel, men det är svårt att veta om det även skulle kunna handla om mindre brott.

Värt att notera är också att antalet vräkningar som drabbar barn har ökat under de senaste åren. Kronofogden konstaterade nyligen att trots att det totala antalet vräkningar har minskat så fortsätter just vräkningar mot barnfamiljer att ligga högt. 2002 vräktes 304 barnfamiljer, och om det här förslaget går igenom lär det bli ännu fler. Visserligen löser många familjer det på egen hand, genom att till exempel flytta in hos någon släkting eller hitta en andrahandslägenhet. Men bara att ryckas upp från sina rötter och tvingas in i en ny miljö skapar förstås stor otrygghet

Istället för att fråga sig vad det är som gör att barn och ungdomar i vissa områden löper större risk för att begå brott och vad man göra för att förebygga det väljer regeringen som vanligt att lägga allt krut på att straffa. Det är skrämmande populistiskt och kortsynt.