Ojämlikheten i världen ökar och väldigt lite görs för att minska klyftorna. Så kan man snabbt sammanfatta Oxfams nya rapport “The Commitment To Reduce Inequality Index 2022”. Ett av alla de länder som gör alldeles för lite för att stoppa ojämlikheten är Sverige. På bara två år har vi sjunkit från en tiondeplats till en tjugondeplats i Oxfams ranking och är därmed sämst i Norden på att bekämpa ojämlikheten.

Orsaken? Ja, vi har visserligen en relativt hög skatt på arbete, konstaterar Oxfam, men däremot beskattar vi tillgångar mycket lägre än vad man gör i många andra länder. 2005 slopades arvs- och gåvoskatten av den dåvarande S-regeringen. 2007 hade en borgerlig regering tagit över makten och fortsatte med att även ta bort förmögenhetsskatten. Samtidigt meddelade man också att den statliga fastighetsskatten skulle tas bort och ersättas av en kommunal fastighetsavgift med ett fast maxbelopp. 2019 var det återigen en S-regering som satt i regering och som då meddelade att värnskatten, alltså den utökade skatten för de som tjänar allra mest, skulle avskaffas.

Visserligen skedde det under hård press från Liberalerna, men man kan ändå konstatera att oavsett om vi har haft borgerliga eller socialdemokratiska regeringar under de senaste decennierna så har de alla bidragit till att öka klyftorna och göra det lättare för de som föds med guldsked i munnen. “Det ska löna sig att arbeta” har varit en återkommande paroll från de olika politiska blocken, men det är inte hårt arbete som lönar sig mest i dag, det är att födas in i en rik familj.

Under coronapandemin var det framförallt de fattigaste i världen som drabbades hårdast. Samtidigt valde hälften av världens länder att minska sina sjukvårdsbudgetar och lika många minskade också på investeringarna i social trygghet. Dessutom drog 70 procent ner på utbildningsbudgeten. Som om inte detta vore nog valde 95 procent av länderna att frysa eller sänka skatten för rika och företag.

Världen står just nu mitt i ett flertal kriser, varav den sociala ojämlikheten är en. Men precis som med klimatkrisen hade den varit väldigt enkel att åtgärda om bara viljan hade funnits. Genom att minska klyftorna i världen ger vi inte bara massor av människor möjlighet till ett bättre liv, vi motverkar också risken för nya krig och konflikter eftersom ojämlikhet är en av de starkaste grunderna för att en konflikt ska uppstå.

Någon gång måste vi på allvar inse det absurda i att tio personer äger mer än en tredjedel av världens befolkning. Eller fundera över om det verkligen är vettigt att den som råkar födas rik har större rätt till pengar, makt och välstånd än den som föds fattig.