Den solidaritet som människor över hela Europa har visat med folket i Ukraina den senaste veckan har på många sätt varit enastående. I Sverige går folk samman och skickar hjälpleveranser, i Polen har många slutit upp för att hjälpa alla de flyktingar som kommer över gränsen och överallt hålls stora fredsdemonstrationer. Men det är inte bara vanligt folk, även Europas regeringar tycks för en gångs skull vara ovanligt överens. I veckan lade EU-kommissionen fram ett unikt förslag – alla ukrainare på flykt ska få tillfälliga uppehållstillstånd eller arbetstillstånd i hela EU.
För att förstå omfattningen av detta ska man veta att FN uppskattar att 1 miljon ukrainare redan har flytt under krigets första vecka och det mesta talar för att den siffran kommer att mångdubblas. Det här är första gången som EU aktiverar det så kallade massflyktsdirektivet, ett direktiv som togs fram efter kriget i Kosovo men som alltså inte använts förrän nu – när det plötsligt rasar ett nytt stort krig i Europa.
Till och med de länder som länge varit stora flyktingmotståndare som Polen och Ungern välkomnar nu de ukrainska flyktingarna med öppna armar. I Sverige pratar Moderaterna om att vi står inför en ny omvärldssituation och öppnar för att öka flyktingmottagandet kraftigt. Sverigedemokraterna kör visserligen fortfarande med mantrat om att Sverige är fullt men till och med de har valt att hålla låg profil den senaste veckan. Vi har till exempel inte fått se Jimmie Åkesson stå och dela ut lappar på gränsen mellan Ukraina och Polen med uppmaningar om att inte komma till Sverige (något som jag för övrigt tror att till och med deras egna väljare skulle betrakta som osmakligt).
Allt det här är förstås fantastiskt. Samtidigt är det något som skaver. För varför är det först nu, när det rasar ett krig i vår del av världen, som så många plötsligt ser det som självklart att ta emot flyktingar? Ännu mer skaver det när man läser om hur vakter stoppar svarta flyktingar vid gränsen och förbjuder dem från att gå ombord på bussar och tåg.
Jag tror dock inte att det är så enkelt som att säga att stödet enbart beror på hudfärgen på dem som flyr. Det finns absolut en rasistisk dimension i detta, men man ska heller inte glömma det stöd som många visade för flyktingar från exempelvis Syrien under 2015. Fram tills den politiska opinionen svängde mot slutet av året så fanns det en enorm vilja att hjälpa flyktingar, både i Sverige och i övriga Europa. Men sedan hände något. Makthavarna bestämde sig för att ett sådant här stort flyktingmottagande inte skulle hålla i längden och valde att vända på skutan 180 grader. Och ganska snart blev det en politisk sanning att 2015 var en katastrof och något “som vi aldrig ska komma tillbaka igen”.
Min stora farhåga är att detta ska ske igen. För vad händer om kriget i Ukraina bara fortsätter år efter år? Vad händer när de flyende ukrainarna inte längre toppar alla nyhetssändningar? Kommer vi fortsätta att orka stå upp och visa solidaritet eller kommer vi vända oss och säga ”nu får det faktiskt vara nog, nu är det dags för någon annan att ta ansvar”?
Samtidigt som det är livsviktigt att vi håller ut och fortsätter att hjälpa de ukrainare som tvingas fly så ska vi inte heller glömma folket i Ryssland. Det är lätt att tänka att det här är ryssarnas fel och om de drabbas så har de sig själva att skylla. Men det här är inte det ryska folkets krig, det är Vladimir Putins krig (och ett antal andra högt uppsatta ämbetsmäns och oligarkers). De ekonomiska sanktionerna som nu har satts in mot Ryssland kommer dock inte bara drabba Putin och oligarkerna, livsmedelspriserna i Ryssland har redan stigit dramatiskt och landet står inför en finansiell kollaps. Samtidigt ses ryssar nu som paria i en stor del av världen och stängs av ifrån allt från idrottstävlingar till Eurovision.
Jag menar inte att det var fel av EU och USA att genomföra sanktionerna, men man ska vara medveten om att det här kriget nästan bara har förlorare. Därför ska vi stå upp inte bara för Ukraina utan också för alla de modiga ryssar som vågar gå ut och demonstrera mot kriget trots att de riskerar fängelse. I slutändan är det kanske de som kan stoppa kriget.
Anonymous uppmanar folk att skriva om kriget i ryska krogrecensioner, för att upplysa folk i Ryssland om vad som faktiskt händer.
Kina bad Ryssland att vänta med kriget tills OS hade avslutats.
