2019 var på många sätt demonstrationernas år. Över hela världen, från Hong Kong till Chile till Irak och Iran demonstrerade människor mot förtryckarregimer och för en rättvisare värld. Protesterna möttes i regel av oresonligt våld från regeringarna och polisen. I Iran har ofattbara 1500 personer dödats, över 4800 har skadats och drygt 7000 har blivit arresterade (officiella siffror – det verkliga antalet är förmodligen ännu högre). Ändå fortsätter människor i Iran att protestera. Det säger något om hur oerhört illa läget är. 

De flesta bedömare är överens om att protesterna inte kommer att kunna rucka på den stenhårda iranska regimen. Samtidigt var det få för ett decennium sedan som trodde att Hossein Mobarak, som suttit som president i Egypten sedan 1981, eller Muammar Gadaffi, Libyens diktator sedan 1969, skulle kunna störtas. Det ska tilläggas att läget i de länder där protester ägde rum under det som har kommit att benämnas som den arabiska våren inte har blivit mycket bättre sedan diktatorerna avsattes. I de flesta av länderna har det gamla skräckväldet ersatts av ett nytt eller också har det utmynnat i inbördeskrig. Men den arabiska våren var ändå ett exempel på att det går att rucka på makten, även de mest hårdföra diktatorer är någonstans beroende av folket. Rädsla är ofta ett effektivt instrument för att hålla människor i schack, men när förtrycket blir så hårt att folk är beredda att riskera sina liv för att få till någon form av förändring så hjälper inte ens det instrumentet. 

Samtidigt som allt detta pågår gör Sverige… ingenting. Jo, man har givetvis fördömt nedskjutningen av det ukrainska flygplanet som orsakades av den iranska militären. Men i övrigt tassar man försiktigt på tå. För mindre än ett år sedan deltog dåvarande handelsministern, och numera utrikesministern, Ann Linde (S), i firandet av 40-årsjubileet av det islamiska styret i Iran på Irans ambassad i Stockholm. Hon har dessutom tidigare vid upprepade tillfällen försvarat Sveriges handel med Iran trots att det är en religiös diktatur där människor avrättas och där många stora företag har nära kopplingar till den iranska regimen. 

Detta innebär förstås inte att det är rätt att som USA hota med militärt våld eller att bryta mot internationell rätt genom att mörda en av landets högst uppsatta personer, på irakisk mark. Även om Quassem Soleimani var en fruktansvärd general som de flesta iranier är lättade över att ha blivit befriade från så har mordet på honom redan lett till att Iran har övergivit kärnenergiavtalet och det kan ha satt igång en våldsspiral som vi ännu inte kan överblicka. Sverige bör visa att vi inte tycker Trumps agerande mot Iran är acceptabelt. Men vi bör också visa att vi ställer oss bakom det iranska folkets kamp för befrielse. Om inte annat skulle det åtminstone kunna sända en signal till demonstranterna som gör att de orkar fortsätta protestera.