Sverige, EU och USA brukar samtidigt som de ger sitt stöd till Israel förklara sitt stöd för en framtida självständig palestinsk stat. Hur ska de förhålla sig nu när Israel på alla sätt har sagt nej till en sådan? Och när bryter den svenska regeringen sin tystnad? Det undrar Palestinagruppernas Roberto Tamayo Hokkanen och Yvonne Fredriksson.
Nästan på dagen samtidigt som Internationella domstolen i Haag bekräftade att Israels ockupation och fortsatta närvaro i det palestinska området är olaglig, röstade Israels parlament nej till bildandet av en palestinsk stat. Inget av detta har föranlett någon reaktion från den svenska regeringen. Vad mer krävs innan regeringen överger sitt försvar för en ockupationsmakt som världens högsta rättsliga instans nu konstaterat gör sig skyldig till apartheid?
Med en överväldigande majoritet, 68 mot 9, röstade Israels parlament, Knesset, den 18 juli definitivt nej till bildandet av en palestinsk stat. Därmed slogs den sista spiken i kistan för den tvåstatslösning som Sverige och EU hävdar är både möjlig och önskvärd. Ingen palestinsk stat nu, inte heller i framtiden som del av en framförhandlad överenskommelse, enligt Bezalel Smotrich, Israels högerextrema finansminister. Vad blev den svenska reaktionen? Fördömanden och uppkallande av Israels ambassadör?
Man får vara en ihärdig sökare på nätet för att hitta någon reaktion alls. Beslutet har rapporterats i vissa svenska medier men officiella kommentarer är svåra att finna. Från regeringen ekar tystnaden. På Utrikesdepartementets hemsida står ingenting om Israels senaste utspel.
Dagen därpå, den 19 juli, avgav Internationella domstolen (ICJ) – samma domstol som utreder Israel för folkmord i Gaza – sitt rådgivande yttrande angående de rättsliga konsekvenserna av Israels ockupation. Inte heller detta historiska yttrande har föranlett någon reaktion från den svenska regeringen.
Något ramaskri var kanske inte att vänta från den svenska Tidöregeringen med SD tätt intill. Men oppositionen har inte heller reagerat. Det är semestertider, men vare sig ockupation och förtrycket på Västbanken och i Östra Jerusalem eller massakrerna i Gaza har upphört, tvärtom har de intensifierats, med hela världen som vittne.
För många bedömare har det visserligen länge stått klart, att Israel aldrig haft för avsikt att tillåta en palestinsk statsbildning vid sidan om sin egen. Målet har varit att besitta hela det historiska Palestina. Redan 2018 grundlagsfästes Israels status som en exklusivt judisk stat, till men för den femtedel av landets befolkning (ockuperade områden oräknade) som tillhör icke-judiska minoriteter. ”Mellanösterns enda demokrati” är i själva verket en etnokrati.
Världssamfundet, däribland Israels hängivna vänner och försvarare, har hållit fast vid tvåstatslösningen samtidigt som Israel i praktiken har fått fria händer att omöjliggöra den. Detta senaste israeliska parlamentsbeslut inte bara stänger dörren för tvåstatslösningen utan låser och kastar bort nyckeln. Därmed ger Israel inte längre ens sken av att vilja låta Palestinas befolkning få leva fritt och självständigt i det område som avsattes för den i delningsplanen 1947 – ett område som krympts år för år genom Israels etablering av olagliga bosättningar som i strid med internationell rätt gett hem åt närmare 700 000 israeliska medborgare, genom byggandet av en mur som till övervägande del är olaglig eftersom den uppförts på palestinsk mark, ett omfattande vägsystem på ockuperat område som endast får nyttjas av israeler, och de facto annektering av stora områden palestinsk mark.
Även om Sverige, EU, USA och många andra helhjärtat ger sitt stöd till Israel i alla lägen brukar de ändå samtidigt förklara sitt stöd för en framtida självständig palestinsk stat och åtminstone låtsas som om den visionen fortfarande är möjlig. Hur ska de förhålla sig nu när Israel på alla sätt har sagt nej, nej och åter nej? Om Israel inte tänker tillåta en palestinsk stat – vad återstår då? Ett apartheidsystem har Israel redan etablerat, det har inte bara Amnesty International, Human Rights Watch, B’Tselem med flera konstaterat utan nu också världens högsta rättsliga instans, Internationella domstolen i Haag, ICJ.
ICJ skriver i sitt rådgivande yttrande: ”Alla stater är ålagda att inte erkänna som laglig den situation som uppstår till följd av staten Israels olagliga närvaro i det ockuperade palestinska området, samt att inte ge hjälp eller bistånd för att upprätthålla den situation som skapats av staten Israels fortsatta närvaro i det ockuperade palestinska området.” Vilka åtgärder ska den svenska regeringen nu vidta för att säkerställa att Sverige inte på något sätt bidrar till den olagliga situationen? Frågorna hopar sig.
Roberto Tamayo Hokkanen, ordförande för Palestinagrupperna i Sverige
Yvonne Fredriksson, Palestinagruppen i Hässleholm/Kristianstad
