Vi behöver börja prata mer om klass igen. Ja jag vet att det har blivit omodernt trots det eviga pratet om den viktiga medelklassen, men behovet av att återerövra samtalet om klass behövs kanske just därför. För i en värld där politiken verkar förutsätta att alla är medelklass eller ännu bättre bemedlade slängs alla andra under bussen. Dessutom missas viktiga nyanser i högaktuella frågor när vi kopplar bort klass ur samtalet.
Ta till exempel detta med visitationszoner. Trots att försök i andra länder (till exempel Danmark) inte visar att visitationszoner har någon som helst positiv inverkan på samhället har vår regering än en gång hoppat i galen tunna för att vara SD till lags. Kritik i form av risken för rasprofilering och ännu sämre förtroende för rättsväsendet viftade man snabbt bort. Istället började man prata om… Guccikepsar. Inte för att alla med Guccikeps är kriminella påpekade Martin Melin, utan för att många kriminella använder Guccikeps.
Detta har dragit igång allehanda skämt om hur vita medelklasskvinnor och män skall inhandla Guccikepsar och knata runt på stan med. Vad det ska uppnå? Högst oklart. För de som faktiskt riskerar att visiteras av polis utan misstanke om brott är inte någon ur vit medelklass, med eller utan Guccikeps. Nej de som kommer kollas är framförallt svarta och bruna unga män. Med eller utan keps. Det handlar om klass lika mycket som rasism. Profileringen som Martin Melin uttryckte under presskonferensen om visitationszoner går nämligen ut på både ras och klass. Bruna och svarta unga män antas vara fattiga. Fattiga personer ska inte ha råd med dyra kläder. Har de ändå dyra kläder är det för att de är kriminella.
Eftersom samma tankegång inte alls finns om vita människor, speciellt inte de som passerat att kunna kallas för “unga”, så får det absolut noll effekt att dra på sig en Guccikepa för att göra ett statement. Det enda det möjligen uppnår är att ytterligare befästa idén om att vita är laglydiga och vi andra är skummisar som behöver hållas under kontroll. Jag förstår att tanken kommer av välvilja och att känna behovet av att göra något för att protestera, men utan en klassanalys blir protesterna tyvärr bara tomma slag i luften.
