Nära allt han äter kommer från mataffärers sopor. Nu vill Sveriges kanske enda offentliga dumpstrare att fler ska lära sig sopletandets ädla konst.
– Om alla hade dumpstrat en gång skulle vi ha ett mer medvetet samhälle, säger Andreas Jakobsson.
En kväll i veckan tar Andreas Jakobsson på sig pannlampa och oömma kläder för att vittja Uppsalas livsmedelsbutikers sopkärl på mat. Dumpstring är en försvenskning av dumpster diving, containerdykande. Vanliga fynd är fruktnät där kanske en av tio apelsiner börjat mögla, yoghurt vars bäst före-datum är på väg att passera och bröd som inte är säljbart nästkommande dag. Efter omkring fyra timmar och åtta butiker har Andreas Jakobsson tillräckligt för sig och familjen på fyra personer.
– 95 procent av det vi käkar är dumpstrat. Jag skulle säga att man hittar i stort sett allt, och det blir mycket variation för man hittar grejer man inte skulle komma på att köpa. Förra turen hittade jag kiwibär. Och vissa saker, som svartrot hade jag aldrig prövat innan, säger Andreas Jakobsson.
Han är journalist, författare och föreläsare fokuserad på miljöfrågor. Efter tio års dumpstring ger Andreas Jakobsson nu ut Dumpstringshandboken, som inleds med en varningstext:
”Dumpstring är starkt beroendeframkallande och passar inte alla. Som dumpstrare riskerar du att tröttna på produkter som Kalixlöjrom, hummer och franska dessertostar. Svåra fall av dumpstring kan leda till noll kronor i matbugdet, ett oönskat klimatengagemang och grubblerier över jordens tillstånd.”
I början var dumpstringen enbart ett sätt att få gratis mat. Men själva handlingen gör något med en, menar Andreas Jakobsson, som därför uppmanar alla att prova.
– Jag märker på de frågor jag får att folk inte har nån aning om hur jävla mycket som slängs. När man ser det med egna ögon får man en helt annan bild, man får nya insikter. Det blir uppenbart hur ohållbart vårt samhälle är när man kollar i företagens sopor. Jag tänker att om alla skulle ha dumpstrat en gång skulle vi ha ett mer medvetet samhälle.
Möten med polisen
I Dumpstringshandboken går Andreas Jakobsson igenom skäl till att dumpstra, till exempel att matsvinnet står för tio procent av världens växthusgasutsläpp. Han beskriver vilken utrustning som är bra, vilka dagar och tider som är bäst, och hur man öppnar låsta containers utan att bryta upp låsen.
Vad säger du om risken att åka dit för egenmäktigt förfarande?
– Den är väldigt låg, ingen har gjort det än. Ingen har prövat ett sånt här fall i en rättegång. För mig skulle det kanske vara bra pr-mässigt att bli den första, säger Andreas Jakobsson med ett skratt.
Han har dock flera gånger blivit ertappad av polisen, och förklarat vad han håller på med.
– De har oftast blivit chockade av att så mycket mat slängs, och sagt att ”det är jättebra att ni gör det”. Nån gång har de sagt åt oss att slänga tillbaka maten men det är inte värre än så.
Hur tålig mot äckel måste man vara som dumpstrare? Jag tänker på råttor, larver, mögel…
– Jag har aldrig sett en råtta. Moderna sopkärl är gjorda för att inte råttor ska komma in, så det behöver man inte oroa sig för om inte sopkärlen är trasiga. De flesta töms så ofta att det inte hinner bli äckligt. Nån gång på sommaren kan det bli fluglarver, men de kan man ju skippa. En fördel med Sverige är Atta vi har kylskåpstemperatur ute en stor del av året.
Matförgiftad har Andreas Jakobsson aldrig blivit av dumpstrad mat; i boken ger han tips för att undvika det.
Politiska lösningar
En tredjedel av all mat som produceras i världen äts inte upp. Om matsvinnet vore ett land skulle det vara den tredje största utsläpparen av växthusgaser i världen, efter Kina och USA.
Dumpstring behandlar ju symtomen snarare än ändrar systemet. Vad skulle krävas för att butikerna inte skulle slänga så mycket ätbar mat från början?
– Det krävs politiska åtgärder och styrmedel. Man skulle kunna punktbeskatta avfallet från livsmedelsföretag så det blev jättedyrt att slänga mat. En fantastisk grej med vinstdrivande företag är att de är förutsägbara eftersom de strävar efter lönsamhet. Då vet man att om man förändrar förutsättningarna kommer de ändra verksamheten snabbt. Det är ju världens möjlighet!
Andra alternativ vore att kräva att butiker sänker priset på varor med kort datum, eller att endast tillåta försäljning av frukt och grönt i lösvikt, säger Andreas Jakobsson.
– Nästan hälften av det vi hittar är frukt och grönt på grund av flerpack. En tomat i byttan är dålig och då slänger de hela.
Ett alternativ till att dumpstra som finns i flera svenska och europeiska städer är att organisationer, exempelvis Foodsharing, gör överenskommelser med butiker och hämtar den överblivna maten vid stängning.
Är inte det smartare? Då blir ju butikerna medvetna om exakt hur mycket ätbart svinn de har, och folk slipper gå ut på nätterna i lagens gråzon?
– Det är jättebra om man kan göra såna grejer, men majoriteten av butikerna väljer att inte gå med på det. Då blir dumpstra enda alternativet.
Dumpstra böcker och prylar
I boken tipsar Andreas Jakobsson om andra områden än mat som man kan dumpstra.
– Hushållssoprum kan man hitta väldigt mycket i, både mat och prylar man kan sälja. Men det som gjort mig mest förvånad är välgörenhetsställen, de slänger otroligt mycket grejer. Jag hade tänkt att det som de inte kan sälja måste vara värdelöst, men de får in så mycket att de inte har tid att gå igenom allt ordentligt. Bokutbudet i deras containrar är mycket bättre än böckerna som säljs inne i butiken för fem kronor styck.
Är du orolig att din nya instruktionsbok kommer att ge dig mer konkurrens i containrarna?
– Nej, det är jag inte. Förutom under korta perioder har det funnits så mycket mer än vi kan ta hand om. Jag får lite ångest om jag inte har tid att åka till butiker där ingen annan dumpstrar – då kommer ju allt det där eldas upp. Så jag hoppas att jag får mer konkurrens!
