Yosuf Jan och Abdullah Mohammad kommer från olika länder, men deras öden liknar varandra. Båda kom de som flyktingar till Sverige under den stora vågen 2015, båda har korsat Medelhavet i en liten gummibåt och båda har levt många år i väntan på ett permanent uppehållstillstånd. 

För Abdullah tog resan från Turkiet till Sverige fjorton dagar. Först med båt mellan Turkiet och Grekland, därefter vidare med bil, buss och tåg och ibland till fots genom Europa innan han anlände Sverige i slutet av 2015. 

– Jag var en ung pojke på den tiden och tog det som ett äventyr. Jag hade redan levt med kriget i flera år så jag var inte så rädd först. Men rädslan kom ändå när jag satt i gummibåten, berättar han. 

"Som saltgurkor i en burk"

Abdullah flydde från Syrien tillsammans med sin storebror och en grupp släktingar och vänner. När de kom till kusten i Turkiet där en båt skulle föra dem vidare till Grekland upptäckte de att det var ett 40-tal andra personer som skulle åka med samma lilla båt.

– Det kändes som om vi var saltgurkor i en burk. Folk satt ovanpå varandra. 
Abdullah berättar hur det drog upp till storm när de kommit ut på havet och båten tvingades vända. När de väl kunde åka vidare upptäckte de att båten hade börjat läcka.

– Det kom in massor av vatten och vi fick tömma med allt möjligt, skor, glas, kepsar… många äldre män grät.

Yosuf berättar en liknande historia om färden över Medelhavet. Han trodde att de bara skulle vara 20 personer i båten först men det kom fler och fler och när han räknade kom han fram till att det var uppemot 70 personer totalt. 

– Alla var rädda. En del hade spädbarn med sig. Men vi hade inget annat val än att fortsätta. De som kom med familjer satte sig i mitten av båten och vi andra på kanten. 

"Det blev kaos"

Till slut kom de i alla fall till Sverige. Yosuf har en bror i Sverige som hade kommit hit tidigare, han berättar att brodern som bodde i Jämtland kom ner till Malmö för att hämta honom. 

– Den första tiden i Sverige var väldigt spännande. Jag hade saknat min bror jättemycket så det kändes väldigt bra att träffa honom igen. De två första åren i Sverige försökte jag lära mig så mycket jag kunde. Men när jag fick avslag på min asylansökan blev det kaos. Jag var rädd hela tiden. Under nästan två år hade jag inget tillstånd, inga pengar eller någonting.

Både Yosuf och Abdullah har fått tillfälliga uppehållstillstånd nu och hoppas att de en dag ska kunna få permanenta tillstånd och slippa leva i oro och ovisshet. För det krävs dock ett fast jobb och en stadig inkomst. 

Autentiska berättelser

Yousuf Jan och Abdullah Mohammad är två av de medverkande i pjäsen Öppna hjärtan – kalla handen som Agneta Idbohrn har skrivit manus till och reegisserat. Den har finansierats med hjälp av stöd från Individuell Människohjälp i Lund och kommer att spelas på olika platser i Skåne, med premiär på Studiefrämjandet i Malmö den 9 april. 

– Den handlar om människor som flytt till Sverige och om personer i Sverige som engagerat sig för deras sak. Berättelserna från flyktingarna som återges i pjäsen är autentiska, men sen har vi placerat det i ett fiktivt sammanhang där riksdagen ska rösta om en amnesti, säger Agneta Idbohrn. 

I pjäsen har en grupp afghanska ungdomar samlats i riksdagens plenisal för att göra sina röster hörda. Plötsligt förvandlas salen till en skådeplats för deras livsöden. Vi får följa deras resa till Sverige men också deras kamp för att få stanna här, i ett land där invånarna först öppnade sina hjärtan men sedan gav dem kalla handen. Genom att skådeplatsen är riksdagen riktas också en vädjan till riksdagspolitikerna att lyssna på flyktingarnas historier.  

Agneta Idbohrn har tidigare skrivit manus till och regisserat en annan liknande pjäs som hette ”Med hedern i behåll”, där Abdullah Mohammad också spelade. Kontakten med Agneta kom till genom föreningen Tillsammans för Lund som är en del av den antirasistiska rörelsen Tillsammansskapet. 

Vill visa verkligheten för politikerna

Yosuf Jan fick Agneta Idbohrn kontakt med via Afghanska föreningen som ringde och berättade att de hade en fantastisk sångare. I pjäsen sjunger och spelar Yosuf sina egna låtar som är skrivna på dari, men som också finns översatta till svenska i programbladet. 

– Det känns jättebra att få visa de låtar jag har skapat och att andra kan lyssna, säger han.
 
– Vi hade inte tänkt ha musik från början, men jag tycker verkligen att Yosufs låtar förgyller föreställningen, säger Agneta Idbohrn.

Abdullah Mohammad tycker att det känns bra och viktigt att vara med i pjäsen. Förutom att han har lärt sig om skådespeleri så har arbetet med pjäsen också förbättrat hans svenska betydligt säger han.

– En fantastisk sak med det här projektet är att det vänder sig direkt till politikerna. Det är viktigt att visa den verklighet vi lever i. Jag hoppas att den ska påverka så att politikerna blir snällare mot flyktingar när de ser hur hemskt vi har haft det.