Nyligen hölls ett toppmöte om inkluderande utbildning i Djibouti på Afrikas horn, där regeringsföreträdare från över 35 länder deltog tillsammans med en lång rad andra delegater.

En av dem var Neema Namdamu, 42, som växte upp i en by i östra Kongo-Kinshasa där barn med funktionsnedsättning sågs som en förbannelse. Som barn drabbades hon av polio, vilket gjorde att Neema Namdamu förlorade rörelseförmågan i sina ben. Hennes mamma fick då rådet av sina grannar att hon borde lämna flickan och låta henne dö av svält.

En ständig kamp

Men mamman vägrade följa rådet, och i stället lyckades Neema Namdamu med tiden inte bara att överleva, utan också ta sig igenom hela skolsystemet och skaffa sig en högskoleutbildning. Det innebar dock en ständig kamp, där ett av de största dagliga problemen var att ens kunna ta sig till klassrummet.

– Inte på en enda läroanstalt, från min första skola hela vägen upp till universitetet, fanns det en byggnad som var anpassad för personer med funktionsnedsättning. Jag fick ta mig uppför trapporna gråtandes – varje dag, berättar Neema Namdamus.

Hon är grundare av organisationen Mama Shuja som är verksam i konfliktområden i östra Kongo, där man erbjuder flickor och kvinnor med funktionsnedsättning yrkesutbildning. I synnerhet i det konflikthärjade östra Kongo-Kinshasa är våld och sexuella övergrepp mot flickor och kvinnor ett stort problem, och flickor med funktionsnedsättning är särskilt utsatta.

"Fråga om rättigheter"

Inga regeringsrepresentanter från hennes hemland deltog vid mötet i Djibouti. Och Neema Namdamu menar att det kan ses som ett bevis för hur lågt prioriterade utbildningsfrågorna är i Kongo-Kinshasa.

En annan aktivist som kämpar för ökad inkludering är Idriss Moumin, ordförande för Djiboutis förbund för personer med synnedsättning. Han är själv blind, och menar att det är alla människors rättighet att få gå i skolan.
En av de frågor som stod i fokus vid mötet var de särskilda behov som personer med funktionsnedsättning är i behov av. Men Idriss Moumin säger sig vara besviken på hur tongångarna gick.

– Jag har lyssnat på flera talare som talat om ”vad de gör för dem” och jämfört personer med funktionsnedsättning med andra som kallats för ”normala”. Till dessa personer vill jag säga att det inte handlar om att komma med några allmosor, utan att försäkra sig om att människors rättigheter blir uppfyllda.

Och vilka är dessa ”normala” personer? Innebär det att jag är onormal?, frågar sig Idriss Moumin.

Han säger att i Djibouti, som är ett litet land med mindre än en miljon invånare, är de problem som möter elever med funktionsnedsättning många.

– Främst handlar det om bristande tillgänglighet, bristande utrustning och avsaknad av social acceptans. Det behövs resurser för att överbrygga dessa brister. Men det måste också börja ses som en fråga om rättigheter, inte om medlidande, säger Idriss Moumin.

Berövas skolgång

Världsbanken beräknar att det finns närmare en miljard människor i världen som har minst en funktionsnedsättning, varav mellan 93 och 150 miljoner är barn. Enligt organisationen Plan International är det tio gånger vanligare att ett barn med funktionsnedsättning inte går i skolan jämfört med andra barn.

Och de barn med särskilda behov som erbjuds skolgång hamnar ofta i särskilda skolor, i vissa fall långt från sina familjer där de mer eller mindre hålls isolerade från omvärlden.

FN-organet Unesco betonar att den främsta orsaken till att barn med funktionsnedsättning berövas skolgång är att lokaler och material inte är anpassade för elever med särskilda behov.

Niger är det största landet i västra Afrika, men det är också det land i världen där befolkningens läs- och skrivkunnighet är som allra lägst. Det är också ett land drabbat av politiska konflikter och extrem fattigdom, och för barn med funktionsnedsättning är situationen särskilt svår.

Anpassad skola i Niger

Samtidigt finns det organisationer som arbetar för att stötta dessa barn. En av dessa är den amerikanska biståndsorganisationen Remember Niger Coalition, RNC, som tillsammans med två andra organisationer under förra året lyckades starta en skola som även är anpassad för barn med särskilda behov.

– Målet är att bygga upp en utbildning som spänner hela vägen från förskolan och upp till högskolenivå för sammanlagt 600 elever och studenter, berättar Julie Frye vid RNC.

Tillgänglighet står i centrum för den nybyggda skolan, med hjälp av bland annat ledstänger, breda dörrposter och ramper. På skolan finns även specialbyggda toaletter och handfat som är utformade för att kunna användas av personer med särskilda behov.