– Det har blivit mycket tuffare. Gränspolisen har fått mer resurser och det har blivit en ökad press och jakt på familjer, vilket försvårar vardagslivet för papperslösa barn.

I England har sjukvården och sociala myndigheter under många år samarbetat tätt med gränspolisen. Även banker, hyresvärdar och arbetsgivare kan bli straffade enligt lag om de har papperslösa personer som kunder, hyresgäster eller anställda.

Syftet har varit att skapa en ”ogästvänlig miljö” (”hostile environment”) för att få papperslösa personer att lämna landet, något som inte alls varit lika uttalat i Sverige. Här motiveras istället utvisningar med att det är för personens eget bästa, menar Jacob Lind.

Ökat samarbete mellan polis och myndigheter

Men i avhandlingen ”The politics of undocumented migrant childhoods: Agency, Rights, Vulnerability” visar han att skillnaderna mellan de båda länderna har minskat.

– Den svenska polisens befogenheter har utökats och samarbetet mellan myndigheter och polis har ökat. Det har kommit tydliga uppdrag att gränspolisen måste deportera fler.

Ett exempel på det utökade samarbetet mellan polis och myndigheter är att socialförvaltningen lämnar över adresslistor över papperslösa familjer till polisen.

– Socialtjänsten har samlat in dessa uppgifter för att kunna dela ut försörjningsstöd så att barnens rättigheter blir tillgodosedda. Det är motbjudande att gränspolisen utnyttjar det för att kunna utföra ett effektivt utvisningsarbete.

Men det finns också egenskaper i det papperslösa tillståndet som inte skiljer sig så mycket åt mellan England och Sverige, menar Jacob: den största likheten är att båda grupper har rätt till skola.

– I skolan är de papperslösa barnen som vilken elev som helst. Hos de barnen jag pratade med återkom strävan efter att vara som alla andra. 

Föräldrarnas mående påverkar barnen

Däremot skiljde sig barnens livssituation åt i relation till föräldrarnas möjligheter. I Sverige var skillnaden mellan att ha uppehållstillstånd eller inte större än i England. Att inte ha ett personnummer kan skapa stora hinder i vardagen. I England, där det till exempel är lättare att jobba svart, kan föräldrarna hålla sig sysselsatta i högre utsträckning.

– I Sverige är arbetsmarknaden mer kontrollerad. Med hemmasittande föräldrar blir barnens hemmasituation svårare. Om föräldrarna mår dåligt skapar det en press på familjerelationerna och barnen påverkas negativt.

I England var det i viss utsträckning även enklare att leva ett normalt liv inom stora nätverk av etniska grupper.  Många av de papperslösa barnen levde till exempel med mammor från Jamaica som smälte in i sitt nätverk och inte stack ut så mycket, vilket också har att göra med att fattigdomen generellt är mer utbredd i hela samhället än i Sverige, där man sticker ut mer om man tillhör en utsatt grupp.

"Sverige har släppt bollen"

Jacob Lind var en av de över 150 svenska forskare som nyligen skrev under ett brev till regeringen om att Sverige borde vara ett av de EU-länder som tar emot de hemlösa barn från Moria efter branden.

– Det är tydligt att Sverige har släppt bollen på migrationsområdet. Politikerna tycks ha fastnat i att de gjorde sitt 2015 och inte behöver göra mer nu på ett tag eller någonsin. För mig är det ett politiskt motbjudande sätt att tänka om Sverige ska kunna hävda att vi är en humanitär nation med solidaritet.

– Jag hoppas att inte sista ordet i frågan är sagt. Nu har S gått ut med att de går med på vissa eftergifter. Jag förstår inte riktigt deras bedömning, krävs det att Miljöpartiet hotar regeringssamarbetet för att de ska gå med på att ta hem barn från Moria? Är det enda sättet för dem att gå med på något de egentligen står för ideologiskt? Jag tycker det är en väldigt tråkig utveckling att det gått så långt i den svenska debatten.