Så fick ensamkommande på Värmdö jobb efter studenten

Det är bara några dagar före studenten när jag får tag på Eva Brandsma som är journalist, lärare och ordförande i föreningen Frivilliga familjehem på Värmdö. I flera år har hon tillsammans med de andra i föreningen stöttat de ensamkommande ungdomarna på Värmdö.

– Ursprunget till föreningen är att det var ett antal frivilliga familjehem på Värmdö som öppnade sina hem och tog emot de som kom som ensamkommande 2015. Bland annat skrev engagerade lärare upprop och sökte familjehem så att ungdomarna skulle få stanna i kommunen och fortsätta skolgången som de påbörjat, berättar hon.

Fokus på arbetsmarknaden

En central plats för föreningen är Lyckebo, en liten stuga på Värmdö församlings tomt, dit ungdomar kan gå för att bland annat få läxhjälp och hjälp med myndighetskontakter. Eva Brandsma berättar att föreningens fokus i början framförallt låg på att hitta boenden åt ungdomarna och stötta dem i vardagen.

– Men sen kom gymnasielagen och då förstod vi att nu måste vi verkligen fokusera på att rusta och förbereda ungdomarna för arbetsmarknaden, säger hon.

Tillsammans med Värmdö församling startade de projektet Jobbprepp 2019, där de bland annat har övat ungdomarna i att skriva cv:n och personliga brev. De har även anordnat rollspel och berättat om alla regler som gäller på arbetsmarknaden. I år har projektet mer vänt sig mot arbetsköparna.

Tillsammans med ungdomar som redan fått jobb och arbetsköpare som valt att anställa dem har de spelat in filmer som visar att det är en ”win-win” för båda parter.

– Vi har till exempel en Ica-handlare här på Värmdö som är väldigt stöttande, men han är också en affärsman som säger att ”det handlar inte om välgörenhet utan om att ta tillvara på de resurser som finns.” Hans problem är att det finns massor av ungdomar som vill jobba hos honom ett tag, men sen vill de ut och resa. Han vill ha ungdomar som kan tänka sig att stanna ett tag och det vill ju den här gruppen, säger Eva Brandsma.

Jobbar på lager och returavdelning

Två av de som har fått jobb nu är Ali Heidari och Zahoor Dostizada, både kom till Sverige som ensamkommande från Afghanistan 2015.

– Jag började först jobba på McDonalds, men det blev inte så bra. Jag berättade för dem om min situation och att jag behövde ett tillsvidare-jobb men de svarade att de har jättemycket personal och att de inte kunde lova det. Men sen fick jag hjälp med att söka ett annat jobb, berättar Ali Heidari.

Nu har han, via Manpower, fått jobb på det tyska företaget Zalando som säljer kläder på nätet. Ali Heidari jobbar på returavdelningen vilket innebär att han packar upp kläder som skickats tillbaka och kollar att de ser bra ut, vilket han trivs med. Men helst skulle han vilja ha ett mer tekniskt jobb och i framtiden drömmer han om att bli robot- eller flygplansingenjör.

Zahoor Dostizada har precis som Ali Heidari just tagit studenten. Ali går ut teoretiskt tekniskt program och Zahoor går ut fordonstekniskt program. Nu jobbar Zahoor med lagerarbete men drömmen är att jobba som bilmekaniker. Han tycker det känns bra att få komma ut i arbetslivet, men samtidigt är han nervös och stressad inför framtiden.

– Politikerna och Migrationsverket har sagt att vi måste utbilda oss och hitta fast jobb inom sex månader, men det känns som att de inte har tänkt på hur det ska gå till. När jag praktiserade i Nacka tidigare så hoppades jag så mycket på att jag skulle få jobb att jag glömde bort att fokusera på jobbet och tänka på allt som jag måste lära mig, säger Zahoor Dostizada.

Kritisk till gymnasielagen

Eva Brandsma är också kritisk till hur lagen är utformad och konstaterar att det i verkligheten faktiskt är ännu värre än man kan få intrycket av när man läser lagtexten.

– Eftersom det är praxis att ha en provanställning på sex månader innan den övergår i en tillsvidareanställning så innebär det i praktiken att man inte ens har sex månader på sig att skaffa den här tillsvidareanställningen, man har noll dagar från att man slutar skolan. De här villkoren är helt orimliga, säger hon.

Även om det inte finns något som säger att man måste ha sex månaders provanställning så menar hon att det är något som nästan alltid praktiseras, särskilt nu när coronapandemin har gjort att många arbetsköpare är orolig för sin ekonomi.

Men samtidigt säger hon att det går att genom dialog förklara hur viktigt det är med en fast anställning för den här gruppen och samtidigt även lyfta fram att även arbetsköparna har en hel del att vinna.

Och även om hon är kritisk till lagen säger hon att det är viktigare att fokusera på vad man kan göra nu än att kritisera den.

– Vår strategi i föreningen har varit att inte gå in på lagens tillblivelse, eller de orimliga villkoren, när vi har pratat med arbetsgivarna. Vi har sagt att ”så här är det, det här är villkoren. Det är det vi måste förhålla oss till”.

Dubbel känsla

Just nu har Ali Heidari siktet inställt på att jobba i två år för att få ett permanent uppehållstillstånd. Men efter det hoppas han att han ska kunna plugga vidare på universitet för att så småningom bli ingenjör. Han hoppas också att han ska kunna hjälpa andra människor.

– Jag har fått mycket hjälp så därför måste jag också hjälpa andra, säger han.

Både han och Zahoor Dostizada är eniga om att Frivilliga familjehem på Värmdö har betytt oerhört mycket, både för dem själva och för andra ungdomar.

– Det är inte bara en förening, det är som en familj för oss. Vi vill ta deras tro på oss och fortsätta kämpa, säger Zahoor Dostizada.

Eva Brandsma säger att hon kommer fortsätta ha kontakt med ungdomarna, men att kontakten kanske minskar något nu när de börjar jobba.

– Det är verkligen en dubbel känsla. Tryggheten i skolan försvinner och de kastas ut i det okända. Jag har ofta ont i magen när jag tänker på hur det ska gå. Jag har fullt förtroende för ungdomarna, men det är ju också många andra saker som spelar in i deras liv.