Låt oss börja med att slå fast att den klimatkris vi befinner oss i inte är förhandlingsbar. Trots detta verkar många ha svårt att förstå att så är fallet. Kanske beror det på att vi människor är så vana vid att få som vi vill. Men den tiden är förbi. Vi har överutnyttjat naturen, dränerat den på resurser och byggt upp en gigantisk skuld som måste betalas.

Vi är vid vägs ände; i biologisk mening eftersom vi har utrotat arter i en takt som även hotar oss själva, i fysikalisk mening eftersom atmosfären inte längre kan härbärgera alla växthusgaser utan att det får förödande konsekvenser, och framför allt, i moralisk mening eftersom vårt sätt att leva inte bara slår ut medarter och påverkar klimatet, det hotar i förlängningen allt liv på jorden. Frågan är med vilken rätt vi fortsätter på detta sätt. Nu när vi vet. Nu när konsekvenserna är kända.

Nej, den situation vi befinner oss i är inte förhandlingsbar. Men fortfarande finns det de som tror att vi kan fortsätta som förut och att ny teknik ska göra det möjligt. Men kan ett samhällssystem som är baserat på fossil energi och myten om ständig ekonomisk tillväxt, och som dessutom skapat de problem vi ser idag, bidra till att lösa dem? Det är föga troligt. Vi måste hitta andra sätt att bygga framtiden, skapa ett narrativ som tillåter oss att tänka med naturen istället för mot, som innefattar ekonomisk nedväxt, ett långsammare livstempo, varande istället för görande i sammanhang som styrs av kärlek och solidaritet snarare är hat och konkurrens. Inspiration till mycket av detta går att finna inom omställningsrörelsen. 

Preems planer på att bygga ut raffinaderiet i Lysekil är ett utmärkt exempel på hur orimligt det är att fortsätta på den inslagna vägen. Hur kan vi tillåta att ett oljebolag som redan idag bidrar till att skita ner och förgifta planeten utökar sin verksamhet när hela fossilindustrin istället borde avvecklas. Att ge klartecken till en utökning är mot bakgrund av den kunskap vi har djupt omoraliskt, det strider dessutom mot vetenskapliga fakta som pekar på vikten av att snabbt fasa ut fossilberoendet för att vi ska ha en chans att nå de klimat- och miljömål vi satt upp. 

Insikten att vi människor har förstört planeten är smärtsam; det gör ont och skapar ångest. Men ökad medvetenhet föder också motkrafter som kan ifrågasätta tillväxtsamhällets uppenbara avigsidor. Såväl Fridays For Future som Extinction Rebellion är positiva tecken på detta.

När Preem vill ge sken av att de ska minska de fossila utsläppen genom en produktionsökning handlar det om greenwash av gigantiska mått. Vad man uppenbarligen hoppas på är att det ska vilseleda tillräckligt många så att beslutet om en utökning ska accepteras. Fossilindustrin börjar på allvar inse att ett paradigmskifte är oundviklig och inte längre går att komma undan,
men försöker in i det sista grönmåla sin verksamhet å det grövsta. Man har under årtionden känt till den negativa påverkan utsläppen har, men istället för att ta sitt ansvar har man mörkat och vilselett beslutsfattare och allmänhet på ett mycket cyniskt sätt för att kunna fortsätta tjäna stora pengar.

Med början i dag, den 10 mars, besöker Mark- och miljööverdomstolen under några dagar Lysekil för att bland annat göra platsbesök på Preem. Man kommer också att lyssna på Naturskyddsföreningens experter och de argument som anförs mot en utbyggnad och som ligger till grund för det överklagande som nu behandlas. Därefter ska domstolen sammanställa en rapport till regeringen som ska fälla avgörandet. Även stora delar av miljörörelsen kommer att vara på plats i Lysekil för att manifestera mot en utbyggnad, bland annat kommer en protestmarch att genomföras till Preems raffinaderi under dagen.

Exakt när regeringen kommer att ta ställning till utbyggnadsplanerna är ännu oklart. Vad vi däremot vet är att de måste säga nej, i alla fall om Sverige ska ha något anseende kvar för sin klimat- och miljöpolitik.