– Vi finns ju för att det är en massa människor som har märkt att det inte är så enkelt att få tag på kapital för att utveckla föreningar, kooperativ, sociala företag, lokala utvecklingsgrupper på landet och sånt där.

Mikrofonden är en ekonomisk förening och riktar sig främst till civilsamhället och föreningslivet.

– Det vi vill göra är att hjälpa dem att bli mer ekonomiskt hållbara. Vill man bli miljömässigt och socialt hållbara så måste ändå det ekonomiskt hållbara finnas med, annars dör ju initiativen till slut, säger Jan Svensson.

Mikrofonden samarbetar även med Coompanion, en offentligt finansierad rådgivningsorganisation, som kan ge råd kring affärsutveckling medan deras eget fokus främst är att hjälpa till med finansiering.

– I dagsläget gör vi det framförallt genom garantier för banklån. Vi har märkt att det är bankernas krav på säkerhet eller borgen som hindrar de här verksamheterna i Sverige från att få lån när de behöver det, säger han. Och bankerna gör ju inte det för att vara elaka utan för att det finns formella krav på att de måste ha säkerhet.

Detta är ett problem för en kulturförening eller ett litet kooperativ, eftersom man inte har så mycket pengar eller kapital. Och de som sitter i styrelsen kanske inte vågar, eller kan, gå i borgen för det lån som föreningen behöver.
Mikrofonden avlastar då borgenskravet med upp till 80 procent, så det blir lättare för dem att få banklån.

Stöd till kooperativ restaurang

Ett av de kooperativa företag som fått hjälp är restaurangen i Kosters trädgårdar på ön Sydkoster. En av de drivande bakom att kooperativet startade 2015 var Erik Johansson, som tidigare varit aktiv i JAK medlemsbank.

– Jag hade tänkt mycket på att kooperativ skulle vara en bra form för att få människor mer delaktiga i verksamheten, säger han. 

Kosters trädgårdar började som ett familjeföretag och drivs delvis fortfarande som det av Stefan och Helena von Bothmer, med flera olika inriktningar som trädgårdskurser och naturguidningar, men när företaget växte uppkom behovet av att specialisera och effektivisera. Det var då idén föddes att avknoppa restaurangverksamheten som ett kooperativ.

– För att kunna driva en restaurangverksamhet behövde vi bättre förutsättningar, säger Erik Johansson och berättar att de tack vare stödet från Mikrofonden Väst kunde få lån till bättre kyl och frys, kontor, personalutrymmen och ett ordentligt bageri.

Samtidigt investerade Stefan och Helena von Bothmer i själva byggnaden men lånet som kooperativet fick var på totalt en halv miljon kronor för inventarierna i nybyggnationen.

– Det var helt avgörande för att vi skulle lyckas genomföra den satsningen.

Samarbetar med banker

Det som många kanske förknippar med mikrofinansiering är de banker, som exempelvis Grameen bank i Bangladesh, som räntefritt lånar ut mindre summor till småföretagare som behöver hjälp med att komma igång.

Det finns vissa likheter med Mikrofondens verksamhet med det undantaget att Mikrofonden inte lånar ut några pengar själva. De har dock ett samarbete med ett antal olika banker, exempelvis JAK medlemsbank och Ekobanken, som också är med som medlemmar i Mikrofonden.

Men Erik Johansson berättar att samarbetet med Mikrofonden i princip är som att gå till banken och be om ett lån: 

– Skillnaden är att Mikrofonden gör en mycket mer detaljerad kreditprövning och det blir en djupare bedömning än vad banken hinner, eller har intresse av, att göra.

Han delar Jan Svenssons bild att det stora problemet för kooperativ och liknande företagsformer jämfört med aktiebolag är möjligheten att få finansiering.

– Det är extremt svårt att få riskkapital.

Hjälper kooperativ

Nyligen publicerade Svenska Dagbladet en debattartikel av Jan Svensson och några andra ledande personer på området. I artikeln adresserar de problemet med att staten diskriminerar sociala företag.

– Tar vi till exempel Almi (ett statligt bolag som hjälper företag att utvecklas. reds. anm.) så gör de mycket gott i Sverige – men det står i deras ägardirektiv att de inte får ge lån till ideella föreningar. 

Jan Svensson påpekar att Almi i vissa lägen kan hjälpa ekonomiska föreningar, men många faller på kravet att det ska vara ägarledda och affärsdrivande verksamheter.

Därför är de på Mikrofonden glada över att nu ha fått projektpengar för två år från Vinnova för att kunna hjälpa fler sociala företag.

– Det handlar inte enbart om att ställa ut garantier utan även om att hjälpa kooperativ och föreningar att hitta andra lösningar. I dag snackade jag med ett initiativ om crowdfunding, och det bubblar upp mer och mer.

Jan Svensson menar att deras arbete också handlar om att de kan bidra med erfarenhet, nätverk och tips på vad andra verksamheter har gjort tidigare:

– Det här (Vinnovafinansierade) projektet gör att vi har tid med det, annars har vi jobbat mycket ideellt under många år.

Trots att de har jobbat med ganska magra resurser har Mikrofonden ändå gjort över 70 investeringar i Sverige under de senaste åren, vilket gör dem till den största investeraren i den här sektorn sett till antal.

– Vi gillar små initiativ för vi märker att det ger bra effekt både för miljön och samhällsnyttan.

De verksamheter som Mikrofonderna investerar i kan sedan i sin tur bli medlemmar i sin regionala mikrofond. 

– Det är ingen utifrån som äger oss utan vi ägs av fotfolket, av aktivisterna och föreningsmänniskorna. Så på så sätt blir vi civilsamhällets egna finansbolag, som vi har makt över tillsammans, säger Jan Svensson.

Ger vänstern en känga

Erik Johansson lyfter också betydelsen av politiskt stöd till kooperativ och liknande företagsformer.

– Efter allt det som socialdemokratin har gjort, med arbetares rättigheter och gratis utbildning, har vi fått väldigt bra förutsättningar för att bli entreprenörer och driva saker själva. Så nästa naturliga steg är att – istället för att vara handlingsförlamad inför kapitalet – driva en bank som JAK medlemsbank och driva ett företag som Kosters trädgårdar, att vara en del av förändringen som företagare.

Han menar att vänstern tappar bort den dimensionen i sin politiska kamp.

– Jag vill slå ett slag för att jobba för entreprenörsskap också, att driva saker tillsammans och lära sig att förhålla sig till kapital och arbete på det sättet också.

Sedan ett år tillbaka har Erik Johansson lämnat över ansvaret för restaurangen och kooperativet till nästa ”generation”.

– Det har också varit idén med ett kooperativ – att kunna lämna över – och att det är platsen i sig som vi bygger upp. Insatsen stannar i kooperativet så som stadgarna ser ut nu och bara för att jag slutar så skulle jag inte sälja alltihop, säger han.

Allt började i Göteborg

Mikrofonden startade i Göteborg för mer än tio år sedan som ett projekt ute i förorterna, där man såg att invandrarkvinnor hade svårt att kunna starta exempelvis hemtjänstkooperativ.

– Då lyckades vi få Västra Götalandregionen att stötta oss med lite driftmedel för att starta en ekonomisk förening, Mikrofonden Väst, fast då hette vi ”Kreditgarantiföreningen för social ekonomi i Västra Götaland”, sedan bytte vi namn efter några år, berättar Jan Svensson.

I dag finns regionala Mikrofonder från Jämtland i norr till Skåne i söder. I Västernorrland är det under bildande. Förutom investeringar i kök för en kooperativ restaurang har de också hjälpt till med exempelvis likviditetsstöd för en kulturverksamhet och kreditgaranti för en kooperativ förskola.

– När man ska gå till banken ska man gärna ha slips och prata deras språk, medan vi tittar på om det är ett hållbart gäng som vill göra något bra, men att det ändå finns en återbetalningsförmåga, säger Jan Svensson. 

Han betonar att det inte handlar om att de donerar pengar och att de ibland måste hänvisa till andra lösningar än banklån.

– Du sätter dig i skuld som ska betalas tillbaka, och det är en börda. Så vissa kanske helt ska leva på ideellt arbete eller donationer. Vi är måna om att bara hjälpa dem som kan ha nytta av det.

Det offentliga drar sig undan

Något som oroar Jan Svensson är att många i föreningslivet som tidigare har haft bra stöd från exempelvis arbetsförmedlingen – som praktikanter och personer med lönebidrag –  nu har väldigt svårt att få stabilitet i det.

– Det offentligas ryckighet gör att det är en sektor under hård stress, och det är lite sorgligt faktiskt. När de offentliga organisationerna är i sina egna omorganisationer stängs många dörrar och det är svårt att få till de beslut som behövs.

Jan Svensson påpekar att många i den ideella sektorn också är delvis beroende av den offentliga sektorn för bidrag till sina projekt.

– Där märker man att samhället backar undan mer och mer. Så på något märkligt sätt stryper man långsamt civilsamhället i Sverige. 

Han är orolig för civilsamhällets långsiktiga hälsa och menar att det är en fara för demokratin på sikt.

– Det är lite som kanariefågeln i gruvan. För en levande demokrati kräver ett levande och aktivt civilsamhälle.

En frisk sektor

Annars ser han positivt på sektorn han arbetar med. 

– Vi har haft ganska få förluster i Mikrofondsystemet. Det blir väldigt starkt och hållbart när man är ett gäng, jämfört med när man är en enskild företagare.  

Han påpekar att även kriminell verksamhet blir mycket svårare när man har fler ögon på sig, både internt och externt.

– Så på så sätt är det en väldigt frisk och fin sektor med de här föreningarna och kooperativen. Plus att människor som engagerar sig är så jädra envetna, de ger ju sig aldrig. Ibland undrar man vad det är för kaffe de dricker för att orka med, säger han och skrattar. Hela den här eldsjälsbiten är ju helt underbar.