– Jag har behov av att inte bara förstå miljöförstörelsen intellektuellt, utan känna den på djupet.

Det säger en deltagare om varför hen befinner sig på Folkuniversitet i Lund denna tisdagskväll för en workshop med titeln Maskuliniteter och klimatförändringar. Arrangörer är föreningarna ABC och Män och vi är åtta kvinnor och fem män som sitter runt tre bord.

Förutom mer teoretiska genomgångar om kopplingarna mellan miljö och maskulinitetsnormer får vi prata i små grupper utifrån frågor som: “Det som gör mest ont i mitt hjärta när jag hör skrämmande rapporter om miljön och klimatet är…” och ”Det som jag längtar mest efter och vill skapa i mina relationer till människor och naturen är…” Kvällen utgår ifrån Joanna Macys arbete The work that reconnects, som nyligen översatts till svenska i boken Aktivt hopp. Vi övar oss på att lyssna aktivt på varandra, utan att avbryta eller kommentera.

Känslomässig läskunnighet

Forskaren Paul M. Pulé från Chalmers tekniska högskola är med och håller i workshoppen. Han ser en tydlig koppling mellan miljöproblem och det han kallar ”toxiska” maskuliniteter, som enligt honom förekommer i varierande grad hos alla människor oavsett kön. Det betyder helt enkelt att vi bryr oss väldigt mycket, ibland våldsamt mycket, om endast ett fåtal frågor som rör oss själva och våra närmaste. Ett bra exempel är Donald Trump.

– Min utgångspunkt är att vi alla bryr oss. Problemet är att vissa saknar ett glokalt perspektiv.

Med det glokala perspektivet menar Paul M. Pulé att vi känner verklig samhörighet med alla andra människor och levande varelser. Istället för att bara bry oss om dem som liknar oss själva behöver vi alltså uppmuntra de delar av oss själva som är omtänksamma, samarbetar och känner ett mycket djupare och bredare engagemang. Workshopparna kan vara ett sätt att göra det.

– Det finns så många hinder för pojkar och män att komma åt de känslorna. De utvecklar inte så lätt en känslomässig läskunnighet. Vi lever också i en jag-centrerad kultur präglad av individualism, konsumtion och kapitalism, som alla förstärker varandra, säger Paul M. Pulé.

Den maskulina ”miljöhjälten”,

Vid samma bord sitter Jelte Burfeind. Han är miljöaktivist som deltagit i flera civila olydnadsaktioner på senare år, och konstaterar att största delen av miljöförstöringen orsakas av män. Han har lockats hit ikväll efter att ha funderat mycket kring bilden av den maskulina ”hjälten”, längst fram på aktionerna, som ofta ges högre status än aktivisten som förbereder protester eller erbjuder psykologiskt stöd eller omsorg.

Efter workshoppen berättar han att det mest givande var metodiken i sig med aktivt lyssnande i små grupper, något som han kommer att fortsätta använda i andra sammanhang.

– Det kändes ganska kraftfullt. Jag inser hur mycket jag föredrar att prata framför att lyssna och workshoppen gav bra verktyg för att handskas med det.

Däremot tycker Jelte Burfeind att det var svårare att relatera till workshoppens röda tråd om att ha kontakt med sina egna känslor.

– Men det betyder inte att det inte är viktigt, och jag blev väldigt känslomässigt berörd under workshoppen.